Karolina Sevä är en samisk företagare boende i Jokkmokk som arbetar med duodji, traditionellt samiskt hantverk. Vi får följa henne en dag ut i skogen där hon hämtar sälgbark som ska användas till att garva renskinn, som hon sedan ska sy med.
En varm sommardag, den 1 juli, besökte vi den samiska företagaren Karolina Sevä i Jokkmokk. Karolina kommer ursprungligen ifrån Kiruna men bor nu i Jokkmokk tillsammans med sin familj. Hon jobbar med duodji,traditionellt samiskt hantverk, och vi får följa med henne ut i skogen för att hämta sälgbark.
Hon hittar passande terräng där det växer sälg, väljer ut några späda träd och med varsam hand så klipper hon ner de hon tänkt ta barken från. Hon sänder ett tyst tack till naturen. Hon berättar att det är bäst att ta barken från träden i början på sommaren, när träden savar. Då går det enkelt att skala bort barken, som hon sedan torkar och maler innan hon kokar upp det med lättsaltat vatten. Barkvattnet används sen för att garva avhårade renskinn med. En process som med sin garvsyra inte bara ger en vacker färg på skinnet, utan även mjukhet och hållbarhet. En gammal traditionell kunskap, som hon lärt sig av sin áhkku, mormor, och i sin tur tänker lära ut till sina döttrar när de blir gamla nog och till kommande generationer.
Man kan även använda bark från andra trädslag eller blanda lite olika sorters bark, men Karolina följer sin mormors instruktioner på hur man ska garva och mjukgöra skinnen, något som hon i sin tur lärt sig från generationerna före henne. Var familj kan ha sitt eget individuella sätt att garva skinnen, så som med allt annat.
Karolina berättar att det samiska sätter är att man alltid endast tar det man behöver och aldrig mer, och med varsamhet och respekt för naturen. ”På det sättet är hela den här processen cirkulär, ekologisk, lokal och hållbar.”
Att bereda sina egna renskinn är en del som hör till den traditionella duodji för samerna och processen är hållbar och cirkulär redan från renen. När man slaktar djuret så ser man till att ta tillvara på allting, ytterst lite går till spillo. Hudarna kan man antingen torka eller avhåra för att använda som råhudar eller garva för att mjukgöra till sömnad. Det mesta går att tillaga och äta, det övriga används till duodji.
Karolina tar fram ett garvat renskinn, sk. Sisti på nordsamiska, som hon redan har fullföljt hela processen med. Hon har avhårat, plockat barken och kokat den, garvat renskinnet i barkvattnet och sedan mjukgjort det. Allt för hand i många timmars jobb, men med resultatet framför sig så kan man inte tvivla på huruvida det är värt det eller inte. Skinnet är mjukt och lent, och har en härlig doft av bark. Karolina berättar att det är stor skillnad mellan ett maskingarvat renskinn och ett som är garvat för hand både i känslan och lukten. Just detta renskinn ska hon sy gáfeseahkat, kaffepåsar, av.
Hon visar en som hon håller på att sy och berättar att just kaffepåsen är en produkt som använts under lång tid, och som man fortsätter använda dagligen än idag.
Hållbarheten är livslång, det som är sytt av handgarvat renskinn slits och färgas mörkare naturligt med tiden. Allt är nedbrytbart och giftfritt bestående endast naturliga material, därför – tillsammans med det faktum att man endast tar det man behöver, inget mer från naturen, gör att det är väldigt svårt att se historiska spår efter samer ute i skog och fjäll. Ett sätt att leva i symbios med naturen, på det absolut hållbaraste sättet.
Tack Karolina för att du delade med dig!