Att äta lokalt är att ta del av en plats, dess minnen och natur. Djur och växter som växer fritt blir fullproppade av nyttigheter. I byn Porjus strax norr om Polcirkeln möts smaker av samisk tradition och framtid på julbordet.
De höga granarna kastar långa skuggor över snön som ligger djup på vår gård i Porjus. Det är sjuttiotal och vi barn lever i en vintersaga. Minusgraderna gör kinderna röda och andedräkten syns mot den mörka vinterhimlen. Snö letar sig ned i skorna, den smälter i de hemstickade yllesockorna. Men det gör ingenting. Vi rumlar vidare och hunden skuttar glatt invid. Från hagen i skogskanten tittar några renkalvar intresserat på oss.
Julen närmar sig. Som för alla barn är julen en höjdpunkt för mig. Men i en samisk familj är december även en intensiv del av renskötselåret. Pappa försvinner allt som oftast i väg med snöskotern, en orange Ockelbo 300. Min familj har inte några tydliga jultraditioner från förr. ”Nå, inte var det något särskilt då”, säger de gamla. De har lämnat nomadlivet med renrajder och tältkåtor bakom sig. Laestadianismens hårt kristna lära som förbannat svulstigt julfirande börjar slappa taget. Vårt liv är en blandning av olika traditioner: Farmor gnolar på psalmer vid köksbordet medan hon syr nuvttahat, vinterskor av hårklädda renskinn. Vi barn går i svensk skola. När jag tar av mig min samiska mössa smälter jag in bland de andra eleverna. Jag vet vad en julafton kan erbjuda och räknar ner med adventskalendern.
Julafton är här. Släkten är samlad i vårt hus. Det sprakar i kakelugnen och bordet dukas med skinka, sill och annat som hör julen till. Men här finns också renkok, blodpalt och hembakt gáhkku, glödkaka. Det är ingen slump att den samiska maten dyker upp just nu. Det är tid för vinterns slakt och vi kokar det som bör ätas direkt. Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran fyller huset. Vi äter och pratar. Och väntar på tomten.
Nu är jag vuxen. Jag har min egen familj. Med åren har jag blivit alltmer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan hör ännu julbordet till men renkoket känns allt viktigare. Jag engagerar mig i hållbar mat genom Slow Food Sápmi. I det arbetet har jag skrivit matboken ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid”, den finns på svenska och engelska.
Jag tänker på att det som uppstår lokalt inte kan bli likadant någon annanstans. Att smaka på samisk mat är att smaka på mångtusenårig tradition, fantastiska råvaror och konsten att överleva just här. Det är så mycket mer än det vi stoppar i munnen. Att äta lokalt är att involvera sig i hur samhället och små organismer tillsammans skapar långsiktiga förutsättningar.
Samiska produkter prisas runt om i världen. Vår matproduktion skiljer sig från odling, uppfödning och det storskaliga. Här väljer växter och djur själva bästa platsen, det och Sápmis intensiva säsonger gör dem ovanligt fullproppade med nyttigheter. Renen är en finsmakare och köttets hälsosamma sammansättning – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av att den själv väljer vad den äter. De lavar och örter som växer här ger köttet karaktär. Råvaror som inte manipuleras ligger helt rätt i tiden. Man kan lära sig mycket av traditionsmaten. Nedärvda kunskaper sitter i handen, synen och smaken hos traditionsbärarna.
Här i Sápmi är luften en viktig resurs. Den är så ren att lavar kan växa och bli ett viktigt vinterbete. Vårvinterns torra kalla temperaturer ger möjlighet att lufttorka. Gurpi, lättrökta knyten av renfärs inslagna i renens nätfett utvecklar långsamt en utsökt smak och struktur utomhus. Rökning är en urgammal metod som både smaksätter och konserverar. Röken får sin karaktär av träden och jordmånen som har formats här under tusentals år.
Intresset för urfolks kunskaper ökar. Visste du att urfolken utgör fem procent av jordens befolkning? På de 25 procent av världens marker där urfolk bor finns 80 procent av den biologiska mångfalden, allt enligt Världsbanken. Allt hänger samman; mångfald i naturen är en förutsättning för mångfald i maten och vice versa. Lokal diversifierad matproduktion blir allt viktigare ur ett hållbarhetsperspektiv när mångfalden av insekter, växt- och djur nu minskar lavinartat. Låt oss ta hand om det vi har och den natur vi alla är en del av.
Jag önskar er en fin tid och en god jul.
Victoria Harnesk
Kokboksförfattare och samisk matprofil
Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök www.slowfoodsapmi.com.