Jannie Staffansson i Jokkmokk skriver i denna bloggserie á tre delar om hållbarhet ur ett perspektiv av renen. Detta är den första delen.
I denna tid av klimatkris och den stora art-döden, så har det visat sig att urfolkens kunskap världen över är av väsentlig vikt. Det sa senast FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) när de släppte sin nyaste rapport om världens situation ur ett klimatperspektiv. Rapporten släpptes i februari i år och man kan kort säga att världens ledare inte lyckats med att ta till de kraftfulla åtgärder som behövs för att skydda livet på jorden.
För några år sedan gjorde Världsbanken en studie som visade att 80 % av världens biodiversitet ligger på urfolkens marker.. och urfolken utgör bara 5 % av världens alla människor. Jag skulle säga att urfolken har lyckats långt mycket bättre än världsledarna. Vad är det då som urfolken gjort annorlunda än storsamhället- om vi kallar icke- urfolk så. Jag tänkte att jag skulle försöka ge en liten lättare förklaring till urfolkskunskap och vår världssyn. Vad är det som gör renen till en sån viktig spelare i Arktis?
Men först ska jag presentera mig. Jannie Staffansson heter jag och bor i Forshällan vid Purkijaur med min livspartner och våra djur. Jag kommer inte härifrån utan jag är från Eajra (Idre) i södra Saepmie, Dalarna. Jag växte upp med renen nära i livet och lever fortfarande med den, fast nu här i Tuorpon sameby. Renen har präglat mig. Jag har sen liten fått höra meningen ”Vi gör det som är bäst för renen” från folk i samebyn. Renskötare, de äldre och andra samer som kanske inte direkt varit aktiva i renskötseln, men alla med samma mening. Vi gör det som är bäst för renen. Med den har jag vandrat livet.
Kanske det svåraste med den guidningen är att renen inte kan tala. Hon kan uttryckligen inte säga ja eller nej, eller vad annat hon behöver eller föredrar. Däremot kan hon kommunicera. Om du lär dig att lyssna. Att lära sig lyssna tar år, för en del ett helt liv. Det är svårt. En genväg är att fråga dem som är äldre om vad renen gillar, för de kanske har lärt sig att lyssna. Oftast berättar inte äldre samer på en gång svaret på din fråga. De kan visa, eller utmana dig att tänka själv via en berättelse om något annat eller en glimt i blicken. Som ett nyfiket barn blev jag ofta irriterad över hur svårt det Ibland var att få svar. Jag var ju fostrad i den svenska skolan var det alltid gavs rätt svar på frågor varje gång jag räckte upp min hand. Svaren glömde jag ofta snabbt bort och det sägs att man måste få det upprepat tre gånger för att man ska minnas. När jag tids nog listade ut svaren från min åemie aajjas (bortgångna farfar) läxor så behövde jag aldrig fråga igen. I den processen av tankeverksamhet så lärde jag mig också massa andra saker. Att vara observant, att fundera själv, att tänka och att se sammanhang. Att lyssna.
Bloggtext av Jannie Staffansson. Foton privata.
