Intervju med Symbios of Sweden, Louise Mattsson

Startupen Symbios of Sweden startade ur att grundaren Louise Mattsson såg ett behov av kompetens när det gäller att mappa företags resurser och flöden, för att bättre kunna sammankoppla dem med varandra och på så sätt arbeta mer resurseffektivt.

Louise har arbetat för bl.a. RISE och Älvsbyns kommun med Interreg-projektet Arctiq DC som handlar just om att mappa resurser i området. Förutom att fortsatt arbeta med projektet har Louise nu startat det egna företaget Symbios of Sweden där hon bl.a. utför mappning och analyser åt företag. Louise beskriver det som ett väldigt nytt fält som hon gett sig in i, där det fortfarande är få verksamma aktörer – men behoven är stora. Digitaliseringen ger en skjuts på vägen åt hållbarheten tycker hon eftersom den möjliggör att nå ut till fler.

Läs blogginlägget I sin helhet (på engelska) här.

Grundaren Louise Mattsson

Linda Isaksson, glasbruket Heta Hyttan i Piteå

Heta Hyttan är ett traditionellt glasbruk i Piteå (Norrbotten) men dess ägare och grundare Linda Isaksson är långt ifrån traditionell i sitt entreprenörskap. Här berättar Linda om sin företagsresa och sin strävan efter hållbarhet i alla aspekter – och att hon återanvänder 8 ton glas per år!

Vill du berätta lite om företaget?
Det är ett traditionellt glasbruk med genuina arbetsmetoder och spännande upplevelser som riktar sig till företag, privatpersoner och turism. Jag har en bakgrund i det gamla anrika glasbruket Orrefors när produktionen där ännu var manuell. Idag är majoriteten av glasindustrin automatiserad. Mitt glasbruk är ett historiskt levande museum med tillverkning i modern tappning och stor kreativitet. Hållbarhet är en självklarhet och återvinning ett grundkoncept i glasframställningen.

Hur arbetar du med företagets hållbara omställning?
Viktigast har varit att ta sig an den stora energiförbrukningen som en smältugn har. Förr användes i huvudsak gasoldrivna ugnar för att nå önskad temperatur. Jag bytte till elugnar så fort det var möjligt, faktiskt redan 2010. Grön el var en självklarhet. Efterhand har det hållbara tänket smugit sig in i mer eller mindre alla delar av verksamheten, från emballage till inredning och affärsidéer.

Hur tycker du att din bransch generellt tar sig an hållbarhetsomställningen?
Tidigt på 2000-talet förbjöds bly i det svenska glaset. Flera stora glasbruk hade dispens fram till 2010.  Även om glasråvaran numera är miljövänlig och giftfri är fortfarande nedbrytningstiden en miljon år. Jag har alltid återvunnit andras glasbrukssopor i produktionen. Kristallglaset inom industrin är inte återvinningsbart utan hamnar på sopberget. Varför ska jag bidra till att skapa nytt glas när jag kan återvinna det redan tillverkade? Glasets klarhet fick bli lägre prioriterat för den cirkulära processens skull. Jag återvinner 8 ton glas per år som används i min produktion.

Vad är dina största hinder för att bli mer hållbar?
Mitt geografiska läge gör att jag måste verka på en större marknad och skicka många produkter. Frakterna är en ofrånkomlig del i mitt företags långsiktiga överlevnad, men också en utmaning ur miljösynpunkt.

Vad tycker du talar för den cirkulära omställningen? Finns det några positiva bieffekter?
Utöver att man bidrar till en mer hållbar värld så får man samverka med lokala aktörer och leverantörer. Det bidrar till en mer trivsam lokal marknad och spännande samarbeten. Dessutom sparar man mycket pengar!

Finns det någon kunskap eller information som skulle hjälpa dig på vägen?
Man får alltid hålla sig uppdaterad. Just nu händer det mycket och alla företag är mer eller mindre inne på spåret att bli mer hållbara. Det sätter press och ger effekt.

Har du något samarbete med offentlig sektor?
Region, länsstyrelse och kommuner driver många projekt med hållbarhetsutveckling som tema. Inte minst de digitala utrymmena kan vara ett bra insteg på en hållbar marknad.

Har du några internationella samarbeten idag? Är det något du är intresserad av?
I min bransch är leverantörerna spridda globalt. Det finns mycket kunskap, men tyvärr också ofta en språkbarriär som försvårar samarbeten.

Vad tror du att andra företag som liknar ditt skulle behöva för att bli mer hållbara?
Energianalyser är en bra början för att få ner höga fasta kostnader i många branscher. När dessa medel frigörs kan digitala satsningar vara en god idé. Slutligen ska kunden med på tåget i marknadsföringen. Hållbara produkter och tjänster är efterfrågade idag.

Vad skulle behövas för att få företag som ditt involverade i ett projekt som GRUDE?
En förståelse för att det cirkulära för oss närmare varandra och gynnar oss alla. Det gör just vårt samhälle mer attraktivt och till en bättre plats att rota sig på!

Något annat du vill skicka med?
Var inte rädd för att ge dig in i det hållbara affärstänket. Många är rädd för kritik och att de mindre miljövänliga delarna av verksamheten ska ifrågasättas och kanske t.o.m. hela företaget ratas. Det är inget företag som kan vara 100% hållbart. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Några av Lindas verk.
Glasbruket Heta Hyttan.

Tack för dina kloka ord och din tid Linda och lycka till framöver!

Läs mer om Heta Hyttan och se produkterna här.

Blogg av
Amanda Mannervik
Strukturum, Jokkmokk

Interview with Wiebke Reim

We had a chat with Doctor in Entrepreneurship and Innovation at Luleå University of Technology (Sweden), Wiebke Reim.

Hi Wiebke! You where on of our highly appreciated keynote speakers during our latest Camp ”MORE FROM LESS – making rural arctic sidestreams more profitable” – what are your key take aways from the event?
It was a great event and it is so nice to see that there is such a big interest in these questions that are about circular economy and especially rural arctic side streams that also is of major interest in our research. It was also great to hear about all the fantastic examples and great initiatives that are already ongoing here in the arctic region.

You seem to be involved in many projects related to Circular Economy and Circular Business Models, how come you find that field so interesting and urgent?
Business and also research has previous mainly been focusing on corporate social responsibility (CSR) where companies should do good thinks for the society and the environment in addition to their normal business. But with the logic of circular economy and circular business models it is possible to achieve economic, social and environmental benefits simultaneously and I think that that is necessary in order to convince that majority of companies to engage in the transition to a more sustainable business.

At the Greennovation Camp you presented the SYMBIOMA-project, could you tell us a little more about it and what you have learned so far?
Symbioma is funded by the Northern Periphery and Arctic (NPA) Program and together with researchers and companies from Finland, Sweden, Norway and Ireland we want to improve the valorization of industrial food waste. We have seen large differences between the countries of how the utilization of food waste is organized. The partner countries have much to learn from each other and there is a huge potential to collaborate. We are also developing a technology innovation platform (TIP) at www.symbioma.eu where you can identify possibilities for valorization of the food waste that your company is producing. The project is very exiting and has created a lot of attention which shows that side streams need to be better utilized.

In the event you presented a few business cases that you have worked with in the project, is there something that you would like to highlight?
It is fantastic to see all the innovative companies that turn challenges into solutions, and it is important to communicate these good examples to other companies and to facilitate collaboration.

Image

Is it possible for other companies to be involved in the project if they find it interesting?
Yes, of course. They can contact me (wiebke.reim@ltu.se) for more information and we are looking for companies that have good processes and technologies to make use of their side streams in food production and those that would like to improve the handling of their side/waste streams.

In 2019 your doctoral thesis won a price as “the best thesis of the year” by Vattenfall. Could you give a short summary of what it says and why you think it’s so accurate right now?
My thesis was about the implementation of new business models with a particular focus on risk management and collaboration. The knowledge from the thesis is now used to work with circular business models where the collaboration with other actors is a major factor for the success. In addition, only with a well-developed business model it will be possible to achieve the goal of the circular economy by creating economic, social, and environmental benefits simultaneously.

If you where to predict the soon future in business modeling – what do you see?
I see that business models need to become better in accounting for collaborations and partnerships where the business model also goes beyond the own company boundaries. I also see that we need to become better in highlighting the environmental and social value that a business model is creating and capturing. In addition, it is important to communicate that the business model components of value creation, value delivery and value capture need to be aligned and that changes in one component also will have an impact on the other components.

Anything else you would like to add?
It was a great experience to be part of the Greenovation Camp and I look forward to future events and activities from the Grude community.

Thank you for taking time Wiebke and good luck in all your future projects!

JOKKMOKKS FÖRSTA VELOMOBIL FINNS I KÅSKATS

”Det är roligt att köra en velomobil – alla blir så glada när de ser dig!” säger Kristien och berättar att det är ungefär samma när man kör hundspann, alla bara ler och vinkar eller ger tummen upp.

Olav Bosma och Kristien Kappers bor i Kåskats, mellan Jokkmokk och Vuollerim, där de driver turistföretaget Frosty Trails, som jobbar med naturupplevelser. De har 30 slädhundar i företaget och har gäster från första december till mitten av april.

Olav arbetar för tillfället även som friluftssamordnare med att ta fram en Friluftsplan för Jokkmokks kommun. Kristien jobbar som slöjdlärare för Kulturskolan och är även aktiv i föreningslivet. Som ordförande i Jokkmokks Röda Korset är hon bland annat aktiv i secondhandbutiken ”Kupan”. Sedan är hon också aktiv i Naturskyddsföreningen.

Det var tack vare Framtidsveckan i Jokkmokk och Urpo Taskinens föreläsning som Naturskyddsföreningen ordnade som paret på allvar fick upp ögonen för velomobilen som transportmedel. Det var dock inte första gången de hörde talas om velomobiler. Redan 2014 på Skördemarknaden i Boden testkörde Kristien en och pratade redan då om att det hade varit roligt att ha en själv.

”Det roliga är att jag inte skulle kalla mig för cyklist egentligen” säger Olav. De flyttade till Jokkmokk från Nederländerna och där är det cykel som gäller när man vill ta sig någonstans. ”De flesta nederländare äger minst 2 cyklar, en gammal som man tar till stan (där den lätt kan bli stulen) och en fin som man använder för att ta sig till jobbet eller som man cyklar med på helgen. Det är alltså väldigt vanligt att använda cykel som transportmedel. ”Vi hade även tänkt att fortsätta cykla när vi flyttade till Kåskats, men avståndet var egentligen för långt för en vanlig cykel, även om man skulle ha en elmotor”.

Nu har de alltså köpt en egen velomobil. ”En ny velomobil är ganska dyr, så vi köpte vår första velomobil begagnad, det är ett bra sätt att börja med det. Ungefär som med skoter.”

En velomobil är en cykel med tre hjul och ett skal, som gör att den är aerodynamisk. Den påverkas inte av motvind, och på platt underlag kan den gå upp till 40-60 kilometer i timmen. Kristien beskriver att det går betydligt långsammare för dem eftersom det är ganska kuperat i omgivningarna. In till Jokkmokk tar det ca 40 minuter, men 60 minuter tillbaka (”Kåskats ligger ganska högt har vi märkt”) och till Vuollerim tar det 28 minuter fram, men 56 minuter tillbaka. Olav berättar att det skulle gå att montera en liten elmotor på velomobilen om man vill att det ska gå lättare uppför, men de har inte bestämd om de ska göra det. ”Vi ska testa lite mer till nästa sommar, vi får se. Man har som bara fördel när det går uppför, nedför kommer man lätt upp i 50 km/t i alla fall.”

För Kristien och Olav är planen att använda velomobilen som pendelfordon under barmarkssäsongen, både till jobbet i Jokkmokk och för att handla i Vuollerim. ”Vi kommer alltid att ha en bil, det behövs när man bor som vi gör. Men vi kommer att använda velomobilen så mycket det går.”

Fördelarna med velomobilen är många tycker de. Först och främst är det roligt. Sedan slipper man gå på gymmet, och det är bra mycket billigare än att ha en andra bil. ”Att byta däck går på 1000 spänn för en velomobil. Det är 10 gånger billigare än på vår VW Transporter!” Sedan drivs den av muskelkraft så någon kostnad på drivmedel finns det inte. Vi skulle vilja upptäcka Sverige på våra semestrar också, och då blir en velomobil som perfekt, man går lagom fort och det är lätt att få kontakt med människor och prata en stund” säger Kristien. Ja, paret funderar redan på att skaffa sig en till velomobil, så at de har var sin. Och inte minst, så finns det miljöfördelar också med en velomobil mot en bil.

Olav berättar att det passar just dem ganska bra med en velomobil som pendelfordon, men att det kanske inte passar alla. ”Man får helt enkelt tänka igenom sitt transportbehov som familj. Vad är det man gör på en vecka och vilka avstånd behöver man ta sig? Just för oss har vi lagom avstånd och bra väglag till båda Jokkmokk och Vuollerim. Bor man i själva tätorten så skulle en vanlig cykel passa, och det är bra mycket billigare än en velomobil. Bor man på kanske upp till en mil till jobbet, så skulle det fungera med el cykel. Om man nu inte vill sätta sig i bilen, som jag själv tycker är ganska tråkigt.”

”Även om väg 97 lämpar sig bra till cykling på sommaren, är det mycket som kan förbättras för cyklister i vår kommun” säger Kristien. ”Jag skulle vilja se fler cykelvägar så att det blir säkrare för till exempel barn att cykla till skolan.” Kanske går det att bygga ut kommunens befintliga cykelvägar?

”Sedan kan man också tänka på utvecklingen av turism.” tillägger Olav. Cykling har blivit väldigt populärt på de senaste år, och våra skogsvägar lämpar sig bra till en gren som kallas för ”gravel biking”. Destination Jokkmokk jobbar redan med konceptet. ”Och tänk på att cykelvägar är ett bra sätt att tillgängliggöra naturen för dem som går med barnvagn, rullator eller rullstol också!”

TACK för samtalet Olav och Kristien och hoppas ni får många fina turer i velomobilen – och att fler hittar cykelinspiration!

På exempelvis Arctic Bikelife finns mer cykelinspiration och tips på rutter runt Jokkmokk.

Här kan du se Urpo Taskinens inspirerande film ”Arktisk Velonaut” som fångade Olav och Kristien:

Framtidsveckan i Jokkmokk v.40 2020

Inom GRUDE-projektet fick vi med oss ett antal aktörer för att genomföra en gemensam Framtidsvecka med aktiviteter på tema hållbarhet under vecka 40 (28e september till 4e oktober) i år.

Veckan tjuvstartade redan fredagen innan med webbinariet ”Skogen, stillheten och dess värde” som vi arrangerade tillsammans med Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.
Lapplands kommunalförbund sponsrade programmet för Framtidsveckan i Jokkmokk 2020 som såg ut såhär:

Programmet spreds digitalt, i sociala medier, GRUDE:s nyhetsbrev, på kommunens hemsida och på stora gatupratare på byn (tack Jokkmokks kommun som fixade detta!). Som ni ser så var flera arrangörer tvungna att göra sista-minuten-ändringar eftersom smittotalen i Jokkmokk ökat veckan innan Framtidsveckan. De flesta hade dock redan anpassat sina evenemang efter rådande läge (genom att exempelvis vara utomhus, ha få deltagare eller köra digitalt). Även bokvikningen på biblioteket blev inställd. Personalen erbjöd istället kitt och tips via Youtube som även detta gav resultat och en del skickade även in bilder på sina återbrukade bokkonstverk.

Inom GRUDE-projektet arrangerade vi den digitala workshopen Delningsekonomi – äg mindre, få tillgång till mer, som du kan läsa mer om här (och se en inspelning av föreläsarna).

Vi passade även på att delta i några av de andra fina arrangemang som gjordes under veckan.
Christel följde med på Plockenad* och berättar såhär: ”Det kom från början, två nyinflyttade personer till starten, tillsammans med sin hund, Rickard från projektet delade ut påsar och engångshandskar. De gick iväg själva och var sedan med på gruppbilden till facebookgruppen, Plockenader i Jokkmokks Kommun. Ett annat gäng som deltog började att plocka skräp runt skolområdet och efter bara 10 minuter hade en del redan fyllt sina påsar! Vi konstaterade att det finns mycket skräp att plocka, tack alla som var med! Fortsätt gärna plocka skräp och sluta framförallt att skräpa ner!” Initiativet ”Plockenader i Jokkmokks kommun” förtjänar ett eget inlägg.

Deltagare på skräpplockarpromenad – plockenad!
Nyinflyttad familj tog del av utställning och enkät om ”Besöksnäringen, då, nu, imorgon”


Både Amanda och Christel besökte utställningen Besöksnäringen – då, nu, imorgon och fick även sällskap av två nyinflyttade personer, som också valde att genomföra tipsrundan. Imponerande att få läsa att besöksnäringen i vår kommun omsätter närmare 300 årsarbeten, värt att lyfta! Utställningen var tänkt att ge medborgare en inblick och kunskap om vad besöksnäringen ger Jokkmokks kommun totalt sett. Lyfta besöksnäringen som en den hållbara bransch som det till stor del redan är. Tanken var också att få fler att förstå vikten av besöksnäringens utveckling och framtid och att vi alla som bor och verkar i Jokkmokk är en del av den!

Vi genomförde lärorik tipsrunda och skräpplockning (också en sorts plockenad!) arrangerat av ÅVC i det fina skogsområdet utanför deras anläggning.


Under torsdagen kunde man vara med om en GPS-programmerad ljudpromenad utomhus, teatern ”Kartan över oss”. Den krävde att man hade en smartphone med tillhörande lurar eller bra ljud samt internet och GPS. Intressanta frågeställningar där du själv avgjorde åt vilket håll det bar iväg beroende på hur du svarade. ”Det var en annorlunda upplevelse som kanske kommer att vara lite banbrytande när det gäller digital kultur” säger Christel.

Digital teatervandring om framtiden i byn.
Urpo Taskinen cyklade från Vittangi till Jokkmokk i sin velociped för att prata om varför han bytte bilen mot velociped. Se dokumentärfilmen ”Arktisk velonaut” som visades under Framtidsveckan här.

Ett mycket uppskattat och välbesökt arrangemang på Biblioteket var Klädbytarveckan som var ett initiativ av Naturskyddsföreningen i samverkan med Röda korset. Enligt bibliotekspersonalen som var på plats under veckan så byttes det mycket kläder. Initiativet var så uppskattat att man avsåg att fortsätta även kommande vecka men fick, på grund av av nya direktiv kring spridningen av Covid-19, backa på detta men är beredda att köra igen vid ett senare tillfälle. Även bokbytarveckan slog väl ut och många böcker bytte ägare.

Kommentarer från arrangörer och deltagare under Framtidsveckan vittnar om att det varit ett uppskattat arrangemang som gett nya kontakter och perspektiv.

TACK FÖR I ÅR ALLA INBLANDADE!

* Plockenad – att gå en promenad och plocka skräp. Att jämställa med initiativet Plogga, jogga och plocka skräp.

Workshop: Delningsekonomi – äg mindre, få tillgång till mer!

Höstens svenska (digitala) workshop gick under temat delningsekonomi (sharing economy) och bjöd på inspiration från fem föreläsare som är välbekanta med olika typer av delande och cirkulära tjänster.

Missade du workshopen den 29e september 2020 så finns den första delen, inspirationsföreläsningarna, att se i sin helhet här (vi var lite sena att sätta igång inspelningen men den börjar med Sofia Bystedt, Re:tuna som börjat berätta om att de är världens första återbruksgalleria):


Sofia Bystedt, Centrumledare, Re:tuna galleria

Det numera världskända Re:tuna galleria i Eskilstuna började som ett förslag från miljöpartiet i kommunen, som stöttade sig mot EU-direktivet om att uppmuntra till och möjliggöra återbruk.
2015 startade gallerian, då med sju företag – idag med fjorton. Kommunen har en anställd centrumledare (Sofia) som arbetar i gallerian samt tio personer som är inhyrda från arbetsmarknadsavdelningen som arbetar med att ta emot gamla prylar som sedan blir till nya varor i de butiker som fristående entreprenörer startat upp i gallerian. Snart kommer också ett spännande nytillskott i form av IKEA:s första återbruksbutik att etableras i gallerian.
Framtiden för Re:tuna beskriver Sofia som ljus. Hon menar att återbruk och den typen av affärer som finns i gallerian idag då kommer att vara norm på många fler platser än vad det är idag.
Framgångsfaktorer för att lyckas starta en liknande verksamhet som Re:tuna är enligt Sofia att ha god kontakt med den lokala politiken.

Peter Parnes, medgrundare, Makerspace Luleå
Den kreativa mötesplatsen Makerspace Luleå är en ideell förening som grundades 2013. Makerspace Luleå är finansierat av Luleå kommun samt sponsorerna Facebook, Lulebo, Luleå Energi samt ett antal privata IT-bolag. Platsen möjliggörs också genom att ta in medlemsavgifter från vuxna medlemmar (men gör undantag får de som inte har möjlighet att betala). På Makerspace vill man sprida en skaparkultur och lära människor att gå från att vara konsumenter till producenter. En stor del av motiveringen och anledningen att man finns beskriver Peter är jämställdhetsperspektivet, att få unga tjejer och vuxna kvinnor att bli intresserade av och lära sig teknik för att det så småningom ska spegla sig i samhället och vilka som väljer teknikyrken exempelvis. Man tillhandahåller massvis med verktyg och maskiner på mötesplatsen och arrangerar också många event per år. Peter pratar om vikten av ”Tinkering”, att våga lära utan att ha ett tydligt mål. Att experimentera och misslyckas.
Peter tipsar också om att en återbruksaffär är påväg att starta upp i Luleå centrum – spännande!

Ola Degerfors, grundare, Hygglo
Delningstjänsten Hygglo finns idag i Sverige och Norge och baseras på det faktum att vi här i norden har alldeles för mycket saker ståendes i våra hem som vi sällan eller aldrig använder. Exempelvis finns det enligt Olas uppgifter 1400 000 registrerade släpvagnar i Sverige och en borrmaskin, något som många hushåll har, används inte mer än 13 minuter under sin livslängd. Hygglo vill bidra till en beteendeförändring i konsumtionsmönster, att det ska bli självklart att låna eller hyra sällananvändningsprodukter istället för att köpa. Ola menar på att en av Hygglos största uppgifter är att skapa trygghet mellan användare och att göra produkter enkelt sökbara och tillgängliga.

Marcel Berkelder, medgrundare, Bråns utrustningsfond
I byn Brån i Västerbottniska Vännäs kommun har flera familjer gått samman för att dela på så kallade kapitalvaror som sällan används. Tillsammans äger de vedkap och vedklyv, släp, saftmaja och svamptork, traktor och byggnadsställning. Utöver detta är det också familjer som delar fler saker med enbart någon annan familj, exempelvis kompostmaskin. Marcel beskriver det som både ekonomiskt och klimatsmart. Utrustningsfonden har organiserat sig så att alla medlemmar betalar ett insatskapital om 5000 kr och sedan 100 kr/mån (per familj) för underhåll och nyköp. I dagsläget har de inget bokningssystem. De har också varit bra på att ta tillvara t.ex. gräsklipp från den lokala golfklubben för täckodling.

Philip Näslund. testbäddskoordinator, Sharing City Umeå
Sharing City Umeå, en testbädd för delningsalternativ i Umeå kommun startade 2017-2018 för att testa olika typer av delningsalternativ. Devisen är att alla kan jobba med delning och att det egentligen är något som vi redan är vana att göra, som att dela buss, bibliotek, tvättstuga och vår fantastiska allemansrätt. Sharing City Umeå jobbar med att tillhandahålla själva infrastrukturen för delandet, som ofta kan vara en digital lösning men ibland också en plats. Ett exempel är en pool för ellådcyklar. Fritidsbanken i Umeå är också mycket aktiv och har satsat extra på att även kunna erbjuda ett bra sortiment inom parasport. Philip säger att det är en mycket bra ingång till delning att arbeta med barn och unga.

Panel, frågestund och eftersnack
I panelen fick föreläsarna svara på frågor kring delningstjänster i glesbygd, hur en kan skapa en delandekultur med mera. Peter från Makerspace berättade att de hjälpt flera kommuner att starta upp egna Makerspaces och nämnde Övertorneå som ett gott exempel. Han menar att ett Makerspace går att starta i stor eller liten skala och att det också går utmärkt att ha ett blandat koncept. Gällivare är på gång med ett Makerspace i det nya aktivitetshuset.
Philip lyfte kulturen som en viktig möjliggörare och menade på att vi i norr är så vana att klara oss själva och därför kan det ta emot att börja dela. Flera av föreläsarna var eniga om att det är bra att börja i det lilla, i sin egen bubbla, att dela men att det också är viktigt att redan när man börjar ha tänkt till kring hur lagning och reparation ska lösas.
Flera var inne på att det är viktigt att prylar börjar användas och slitas på ett nytt sätt eftersom det också kommer att sända signaler till tillverkarna om att de måste designa mer hållbara produkter.
För den som vill börja dela är det viktigt att identifiera de grundläggande behoven – vad är det vi behöver ha tillgång till? Idag är det lättare att vara konsument än cirkulent rent juridiskt – men förändring kommer!
En spaning som lyftes var att delningsplattformen AirBnb vars användande sjunkit i pandemitider samtidigt ökat sin närvaro i glesbygd.

Efter att vi lyssnat till inspirationsföreläsningarna hade vi ett workshopmoment med diskussion utifrån ett antal frågeställningar i en mindre där deltagarna själva fick tänka och diskutera kring vilken typ av delningslösningar de skulle vilja vara en del av. Tankar som kom fram var bl.a. att vi har det för bra, de flesta av oss, och att incitamenten därför är små för att dela men att en beteendeförändring behövs. Någon tipsade om att det är enkelt att börja genom att sätta upp en bytes-/låna-hylla på sin arbetsplats.

Såhär tyckte deltagarna om workshopen:


Vi har fått önskemål från flera håll på att lyfta fram goda exempel inom bilpooler och liknande på landsbygden. Vi fortsätter ha med det i tanken – och hör gärna av er om ni har tips!

Webbinarium: Skogen, stillheten och dess värde

Den 25e september 2020 samarrangerade vi tillsammans med Naturskyddsföreningen i Jokkmokk webbinariet Skogen, stillheten och dess värde. Vår ingång i programmet var utifrån det som vi inom projektet kallar för en ”smart, hållbar arktisk livsstil” och hur skogen och platsen vi lever på kan vara en katalysator för kreativitet och entreprenörskap.

Såhär såg dagens talarlista ut:
Louise Karlberg, Svenska Naturskyddsföreningen: ”Vad gör Svenska Natur-skyddsföreningen globalt och nationellt?”
Gunilla Johansson, LTU: ”Naturen och skogen för att främja hälsa”.
Per Angelstam, SLU/Mittuniversitetet: ”Fjällskogen som värd för EU:s sista intakta skogslandskap”.
Fréderic Forsmark, Länsstyrelsen: ”Reservatsbildning och höga naturvärden”.
Amanda Mannervik, GRUDE-projektet, Strukturum: ”Skogens betydelse för kreativitet och hållbart entreprenörskap.”

Lars-Ture Lindholm från Naturskyddsföreningen i Jokkmokk var moderator för dagen.

Med oss hade vi två exempel på entreprenörer som använder skogen och platsen i sitt erbjudande. Gonçalo Marques, en av grundarna till Northern Sustainable Futures och Creative Art Lab i Moskosel var den ena. Gonçalo berättade hur de arbetar med värderingar som är hämtade från naturen och hur platsen är viktig för den mötesplats som de jobbar med att skapa.

Entreprenörerna Caroline Palm och Liselotte Norén från Jobba Smart berättade hur de använder Skogsbad och naturen när de jobbar med arbetsplatser som vill jobba smartare.

Se webbinariet i sin helhet här.