Traditionellt samiskt fiske och förädling

Lena Viltok bor i Jokkmokk och kommer från en samisk familj som jobbar med duodji (traditionellt samiskt hantverk) och renskötsel men även fiske som försörjning. Traditionellt fiske är ett samiskt levnadsätt som har funnits länge, ett sätt att samla mat men även för ekonomi.  ”Det är en familjeverksamhet där vi arbetar tillsammans. Vi fiskar på ett flertal fjällnära platser, beroende på var renarna är för stunden.” 
Man använder små båtar och jobbar med nätfiske. De fiskar för eget behov, för mat till familjen, för att sälja, och förädla som en del av traditionell samisk matkultur. 
Arktiskt fiske betyder att fisken hålls naturligt kyld och där det är inte ska vara nödvändigt att ha en frys I närheten. Och när man fiskar röding är man beroende av det kalla vattnet. 


Samiskt levnadssätt är naturligt hållbart. ”Den traditionella kunskapen är att vi tar inte mer än vad vi behöver för att vi kommer tillbaka nästkommande år. Vi behöver land och vatten även för framtiden. Våra förfäder överanvände inte markerna och det är gör vi heller inte det. Kommande generationer behöver också mat.” 
De är inte länge och fiskar I varje sjö och flyttar naturligt med renen. På det sättet tar de även hand om fiskebeståndet, genom att fiska I olika sjöar.
Det traditionella samiska fisket är inte så vanligt idag som det var tidigare, när Lena växte upp. Men idag är det medvetenhet hög om lokalproducerad mat och hur hälsosam den arktiska fisken är. Hon ser att man även har en hög medvetenhet om fiskar som har levt ett gott naturligt liv, så kallat “glada fiskar”. 
För att förädla fisken så saltar Lena den, så som hon lärt sig att man gör enligt tradition. Oftast äter de den så själv, men ibland säljer de även saltad fisk. Och så kan man även röka fisken efter man saltat. Men det mesta av den fisken Lena och hennes familj säljer är färsk.

Det traditionella fisket är beroende av vädret och några av de problem som de möter är klimatförändringarna. I några av sjöarna ökar laxöringen på grund av de trivs I det varmare vattnen. “I en artikel som jag läste, stod det att rödingen kan försvinna och andra arter kommer ta över på grund av att vattnet håller på att bli varmare. Vi kan redan se förändringarna. Det är mer gädda och aborre.”
Lena och hennes familj fiskar även I dämda sjöar, och hon säger att de sjöarna blir större än normalt och har dåliga stränder med stora stenar. Sjöarna blir känsligare för vinden, på grund av storleken och deras onaturliga form. Det flyter ved som förstör näten och båtarna. “Den generation som var före vår var tvungen att vänja sig och så även vi. Det är betydligt mer jobb.” 
Det är väldigt få unga personer som fiskar idag I Lenas område. Kanske på grund av att vinsten är inte så stor på grund av de ökade kostnaderna, men även för det är ett hårt jobb.
En direkt effekt blir därmed att traditionell kunskap försvinner mer och mer, så som var man ska fiska, hur man tar hand om fisken och så vidare. Det är även svårt att fiska I områden där det inte finns elektricitet, jobbet blir svårare på en gång. “Vi behöver enkla lösningar eftersom vi flyttar omkring så mycket.”
Så som allt inom samisk traditionell kunskap: Det är lärande genom utförande. ”Du måste vara där. Lära dig platserna där du kan hitta fisken, lära dig fiskarnas beteenden, hur man handskas med båten, hur man ska bete sig I olika väder och så vidare. Du måste uppleva det. Det är svårare idag för att allting förändras. Till exempel är vädret oförusägbart på grund av klimatförändringarna. Vi dokumenterar inte heller riktigt. För att vi har inte en skrivartradition inom det samiska. Man berättar istället.”

“Vi måste förändra hur vi lever, och börja konsumera mindre! Om vi har detta tankesätt: Att vi kommer komma tillbaka och ska kunna använda planeten I framtiden och för kommande generationer, så som man har I det samiska tankesättet, kommer den att fortsätta ge oss tillbaka. Att den ekonomiska vinsten måste vara så lång som möjligt, inte så stor som möjligt, bör vara det viktigaste för oss alla!”

I det samiska köket hänger allt samman

Att äta lokalt är att ta del av en plats, dess minnen och natur. Djur och växter som växer fritt blir fullproppade av nyttigheter. I byn Porjus strax norr om Polcirkeln möts smaker av samisk tradition och framtid på julbordet. 

De höga granarna kastar långa skuggor över snön som ligger djup på vår gård i Porjus. Det är sjuttiotal och vi barn lever i en vintersaga. Minusgraderna gör kinderna röda och andedräkten syns mot den mörka vinterhimlen. Snö letar sig ned i skorna, den smälter i de hemstickade yllesockorna. Men det gör ingenting. Vi rumlar vidare och hunden skuttar glatt invid. Från hagen i skogskanten tittar några renkalvar intresserat på oss. 

Julen närmar sig. Som för alla barn är julen en höjdpunkt för mig. Men i en samisk familj är december även en intensiv del av renskötselåret. Pappa försvinner allt som oftast i väg med snöskotern, en orange Ockelbo 300. Min familj har inte några tydliga jultraditioner från förr. ”Nå, inte var det något särskilt då”, säger de gamla. De har lämnat nomadlivet med renrajder och tältkåtor bakom sig. Laestadianismens hårt kristna lära som förbannat svulstigt julfirande börjar slappa taget. Vårt liv är en blandning av olika traditioner: Farmor gnolar på psalmer vid köksbordet medan hon syr nuvttahat, vinterskor av hårklädda renskinn. Vi barn går i svensk skola. När jag tar av mig min samiska mössa smälter jag in bland de andra eleverna. Jag vet vad en julafton kan erbjuda och räknar ner med adventskalendern.  

Julafton är här. Släkten är samlad i vårt hus. Det sprakar i kakelugnen och bordet dukas med skinka, sill och annat som hör julen till. Men här finns också renkok, blodpalt och hembakt gáhkku, glödkaka. Det är ingen slump att den samiska maten dyker upp just nu. Det är tid för vinterns slakt och vi kokar det som bör ätas direkt. Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran fyller huset. Vi äter och pratar. Och väntar på tomten. 

Nu är jag vuxen. Jag har min egen familj. Med åren har jag blivit alltmer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan hör ännu julbordet till men renkoket känns allt viktigare. Jag engagerar mig i hållbar mat genom Slow Food Sápmi. I det arbetet har jag skrivit matboken ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid”, den finns på svenska och engelska.  

Jag tänker på att det som uppstår lokalt inte kan bli likadant någon annanstans. Att smaka på samisk mat är att smaka på mångtusenårig tradition, fantastiska råvaror och konsten att överleva just här. Det är så mycket mer än det vi stoppar i munnen. Att äta lokalt är att involvera sig i hur samhället och små organismer tillsammans skapar långsiktiga förutsättningar. 

Samiska produkter prisas runt om i världen. Vår matproduktion skiljer sig från odling, uppfödning och det storskaliga. Här väljer växter och djur själva bästa platsen, det och Sápmis intensiva säsonger gör dem ovanligt fullproppade med nyttigheter. Renen är en finsmakare och köttets hälsosamma sammansättning – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av att den själv väljer vad den äter. De lavar och örter som växer här ger köttet karaktär. Råvaror som inte manipuleras ligger helt rätt i tiden. Man kan lära sig mycket av traditionsmaten. Nedärvda kunskaper sitter i handen, synen och smaken hos traditionsbärarna. 

Här i Sápmi är luften en viktig resurs. Den är så ren att lavar kan växa och bli ett viktigt vinterbete. Vårvinterns torra kalla temperaturer ger möjlighet att lufttorka. Gurpi, lättrökta knyten av renfärs inslagna i renens nätfett utvecklar långsamt en utsökt smak och struktur utomhus. Rökning är en urgammal metod som både smaksätter och konserverar. Röken får sin karaktär av träden och jordmånen som har formats här under tusentals år. 

Intresset för urfolks kunskaper ökar. Visste du att urfolken utgör fem procent av jordens befolkning? På de 25 procent av världens marker där urfolk bor finns 80 procent av den biologiska mångfalden, allt enligt Världsbanken. Allt hänger samman; mångfald i naturen är en förutsättning för mångfald i maten och vice versa. Lokal diversifierad matproduktion blir allt viktigare ur ett hållbarhetsperspektiv när mångfalden av insekter, växt- och djur nu minskar lavinartat. Låt oss ta hand om det vi har och den natur vi alla är en del av. 

Jag önskar er en fin tid och en god jul. 

Victoria Harnesk 

Kokboksförfattare och samisk matprofil 

Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök www.slowfoodsapmi.com

Elbilspool i Jokkmokk

Den 9 november kl. 11.30-12.30 arrangerade Grude tillsammans med Move About ett lunchseminarium där information och presentation av ett förslag på elbilspool i Jokkmokk. Seminariet var digitalt och öppet för alla, ingen föranmälan krävdes.

Marknadsföringen skedde på Facebook innan och denna text bland annat fanns med på Facebook eventet: 
”GRUDE projektet samordnar ett lunchseminarium med Move About för att utveckla mobilitetstjänster i Jokkmokk genom en intressekoll av att etablera en elbilspool.
Move About är ledande leverantör av elbilspool för företag och organisationer. Istället för att olika företag och privatpersoner äger fossilbilar som sedan står stilla, delar man på en elbilspool. Ett smart bokningssystem hjälper till att fördela bilarna för varje användare. Move About startade med 100% elbilar 2007, och kan leverera elbilspool både för staden och glesbygden. Kom och inspireras av hur morgondagens mobilitet kan se ut.”

Initiativet till att starta en elbilspool i Jokkmokk dök upp efter ett annat digitalt event arrangerat av Grude, som var under våren 2021 med fokus på mobilitetstjänster. Där deltog Jakob Hammarback och presenterade Move About som är en av de smidigaste och hållbara mobilitetslösningarna på marknaden. Intresset fanns att starta upp en elbilspool i Jokkmokk och detta är ett första steg med att försöka förverkliga den idén.

Transportsektorn släpper ut 33% av avgaserna och generellt står en bil parkerad 92% av tiden, men kräver fortfarande lika mycket resurser i form av tid och kostnader. En bil kostar ungefär i genomsnitt ca 4000 kr per hushåll i månaden och en poolbil (och gärna en sådan i form av elbil) ersätter ungefär 5-10 odelade bilar och bör vara ett attraktivt alternativt både för hushållets resurser men även för miljön. 

Move About är ett företag som erbjuder uthyrning av elfordon genom ett medlemskap och prenumeration av mobilitetshubbar. Konceptet är användarvänligt och smidigt i form av en app där man kan se tillgänglighet och boka. Därefter kan man välja abonnemang utefter det behovet man har för stunden eller i längden. Användare kan välja privat eller tjänsteresa, något man fyller i det i appen. Man väljer dag och tid och får se i appen vilka fordon som är tillgängliga. Olika målgrupper kompletterar varandra, vilket gör att ju fler anslutna – desto bättre dynamik i form av olika fordon. 
En mobilitetshub innebär flera olika sorters bilar för olika ändamål + eventuellt andra fordon så som elcyklar. 

Lite siffror som Jakob tagit fram och presenterade:
I Jokkmokk tätort bor det 1235 personer i åldern 20-75 år och om 10% vill prenumerera på mobilitetshubb innebär det 25 bilar bara där. Jokkmokk har 79 st. företag med fler än 10 anställda och 635 st. företag med fler än 5 anställda, vilket också är potential för elbilar från en bilpool. 

Move About har olika priser som går att anpassa för hushållets behov och det ingår alltid fria mil i priset. Även företag erbjuds olika priser vid medlemskap och är anpassningsbart i olika nivåer. 
För den som har egen elbil, finns även möjligheten att man kan koppla upp sin egen bil till uthyrning via appen. Det funkar både för privatpersoner eller företag. Då ser man till att ha den tillgänglig för bokningar och får då 50% av vinsten. 
För att starta Move Abouts elbilspool i Jokkmokk krävs ett behov av minst 2 st bilar, och de är villiga att utveckla och anpassa efter behov. Till exempel anpassa olika paket som passar olika behov som företag eller personer kan tänkas ha. 

Läs mer om Move About och deras tjänster HÄR! 
Är du intresserad av att stå på intresselistan för en elbilspool i Jokkmokk, eller vill du veta mer om detta? Skicka ett mail till Jakob Hammarback på Jakob.hammarback@moveabout.se 

Tack Jakob och Move About!
Och stort tack till Cecilia Lundin för intresse att jobba vidare en elbilspool i Jokkmokk och planering inför detta seminariet, och Erika Unnes Omma för deltagande av planering inför seminariet!

Framtidsveckan i Jokkmokk v.40 2021

Inom GRUDE-projektet fick vi med oss ett antal aktörer för att genomföra en gemensam Framtidsvecka med aktiviteter under hela veckan på tema hållbarhet, vecka 40, 4-10e oktober. Det blev ett arrangemang liknande som förra året, då Framtidsveckan introducerades första gången i Jokkmokk.

Lapplands kommunalförbund sponsrade programmet för Framtidsveckan i Jokkmokk 2021 som såg ut så här:

Programmet spreds digitalt via i sociala medier, i GRUDE:s nyhetsbrev, på kommunens hemsida och i tidningen Jokkmokkscenen (Tack till Lapplands Lärcentra!).
Alla aktiviteterna genomfördes förutom två: Skogsutflykten och seminariet med Move About ställdes in. På grund av pandemin som rått och restriktionerna som just ändrats innan Framtidsveckan, så var det en del anpassade aktiviteter. 

Inom GRUDE-projektet genomförde vi den digitala frukostträffen om Hållbar destinationsutveckling tillsammans med Cradlenet Norr.

Arrangörerna under veckan är nöjda och ser fram emot att fortsätta se Framtidsveckan i Jokkmokk så att det kan bli ett återkommande arrangemang med fler deltagande aktörer.
Kommentarer nedan från arrangörer under Framtidsveckan vittnar om att det varit ett uppskattat arrangemang som gett nya kontakter och perspektiv. 

Under lördagen och söndagen arrangerade Kulturskolan öppet hus för hela familjen med tema ”Återbruk med konst och musik”.
”Kulturskolan gillar återbruk. Barnen tyckte att det var kul och var stolta över sina resultat. Vi fick också hjälp av ÅVC att samla in lite material, så en fortsatt samverkan att återanvända saker och trasiga instrument även utanför framtidsveckan ser vi fram emot.” Säger Cariola Rosdotter Eriksson, Kulturskolechef & Lärare på Kulturskolan

På ÅVC arrangerades en tävling, ”Sorteringskampen”, under hela veckan. Både vuxna och barn kunde delta och alla barnen fick pris. 
”Vi hade ett 20 tal som genomförde sorteringstävlingen. De som provade uppfattade det som skojigt och lärorikt. Vi hade en sponsor, ICA, och tycker att vi tryckte ut information. Vi kommer säkert att köra nått liknande längre fram kommande år.” säger Magnus Vannar, renhållningsansvarig Jokkmokks kommun.


Ájtte Musei vänner sålde småskrifter på Ájtte museum och Jokkmokks kommunbibliotek. Inger Wågman sammanfattar:
”Under veckan ordnade vi bord med småskrifter till försäljning. Vi hade även information kring medlemskap, presentkort bland annat. Ájtte och kommunbiblioteket fick besök av oss i två timmar under torsdagen och fredagen.”

Det arrangerades fler aktiviteter under veckan som var uppskattade och besökta: Kulturföreningen Gamla apoteket hade återbrukskvällar, Midnattssolens trädgård bjöd in till en föreläsning om sitt arbete, Jokkmokks Riksteaterförening erbjöd hörlursvandringen ”Kartan över oss”, Helgmålsbön i Jokkmokks gamla kyrka samt förevisning av solcellssanläggning av Njannja. 



TACK FÖR I ÅR ALLA INBLANDADE!

Finns det något hållbart mode?

…en fråga som har varit på tapeten väldigt mycket nu.
I denna nya gröna våg vi befinner oss mitt i är greenwashing ett vedertaget begrepp. Fast fashion-företag och modejättar klär ut sig i grön kostym för att rida på den gröna vågen. Det rullas ut stora reklamkampanjer för en kollektion med ekologisk bomull, medan resten av deras verksamhet handlar om att producera mängder av plagg så billigt som möjligt, så fort som möjligt. På bekostnad av klimatet och de som tillverkar plaggen under dåliga villkor, för undermålig lön i farliga arbetsmiljöer.

80% av ett plaggs miljöpåverkan sker vid produktion
Många drar kortet “men jag skänker mina plagg till välgörenhet när jag känner mig färdig med dem” som för att rättfärdiga sin stora konsumtion av fast fashion. Och visst är det bra att man skänker bort plagg istället för att slänga dem (Enligt Sveriges Radio så köper svensken i genomsnitt 15 kilo kläder per år, och skänker endast 3 kilo medan 8 kilo går rakt ner i soporna) men problemet här är 1. Den stora mängd nyproducerat som konsumeras och 2. Den korta tid det används innan de skänks (eller slängs) bort. För faktum kvarstår: 80% av ett plaggs totala miljöpåverkan uppstår vid produktion (källa: Naturvårdsverket).

Vi kommer aldrig att kunna shoppa oss ur klimatkrisen. Eller producera kläder för att rädda klimatet. Den bästa konsumtionen, är den som aldrig sker. Men vi vet nog alla att det inte fungerar så. Människan kommer aldrig att sluta konsumera helt, men vad vi däremot aktivt kan förändra är vad vi konsumerar och hur mycket vi konsumerar.

Reuse, reduce, recycle
De tre magiska R:en! Och det här är faktiskt en bra början om man vill bli en mer hållbar konsument. Att använda det man redan äger, och att utgå från den principen även vid de nya köp en gör: det ska användas många gånger om, helst tills det av ålder faller sönder och kan återvinnas. Men ja jag vet, livet ser inte alltid ut så, men kläder är till för att användas, och när du inte längre av olika skäl vill eller kan använda dem: DÅ skänker eller säljer du bort dem.

Det finns också något som jag vill och behöver understryka: det finns stora strukturella problem. Politiska beslut som behöver tas, affärsmodeller som behöver göras om, lagar och villkor som behöver ses över. Sådant som i det stora hela är svåra för individen att ensam påverka, men som med allt annat här i världen så vill jag tro att om vi är en hel armé som vill göra gott, som gör våra röster hörda, som röstar för en bättre värld och föregår med gott exempel i det vi kan utefter de förutsättningar vi har – så kommer det att skapa ringar på vattnet. Det finns många kvitton på det, hur vi tillsammans har reformerat.

Vad handlar “reduce” om då? Jo, om det ska jag berätta…

Second hand-mode, den goda konsumtionen…eller?
Reduce handlar om att minska sin konsumtion. Och även second hand kan bli till ett ohållbart konsumtionsmönster om man inte gör genomtänkta köp och köper en massa “nytt”,  bara för att det (ofta) är billigare.

När jag skriver ofta så syftar jag främst på välgörenhetsorganisationer som Röda Korset, Stadsmissionen, Erikshjälpen osv där man kan köpa plagg för några ynka kronor, sedan finns givetvis second hand- och vintagebutiker där allt är handplockat och noggrant utvalt, inom speciella nischer, stilar, årtionden m.m. Jag kikar gärna in i bådadera, men märker att där jag gör mest genomtänkta köp – det är där det kostar mer. Pop Stockholm är en av mina absoluta favoritbutiker, härinne kan jag gå i timmar och titta runt, testa plagg och noggrant klämma och känna innan jag tar beslut. Hit är jag dessutom cirka 1 en gång om året och jag sparar gärna några slantar för att ha råd ifall jag hittar något jag verkligen vill ha.

När jag började övergå till att främst handla second hand så tog det ett tag att navigera i “köpa eller inte köpa”-träsket. Ja, det är bättre för miljön att konsumera second hand istället för nytt men det kan också bli en ond spiral om man inte ifrågasätter sitt konsumtionsmönster från första början. Gör man många ogenomtänkta köp som bara blir liggandes i garderoben, eller bara används någon enstaka gång, så är det ett varningstecken på att man bör se över sitt konsumtionsbeteende. Second hand eller ej. Den goda konsumtionen är alltid den genomtänkta.

Bör man aldrig köpa nytt?
Människan har en tendens att läsa allt svart på vitt. Vi vill ha enkla svar, gärna ja eller nej. Men jag gillar nyanser och att behålla flera tankar i huvudet samtidigt. Så även om jag står här och hejar på second hand i första hand, så betyder det inte att jag aldrig köper något nytt. För det gör jag. Men jag köper inte nytt som jag gjorde förr och jag tar aktivt avstånd från fast fashion.

Det finns företag som gör riktigt bra grejer, det är värt att understrykas. Företag som tar ansvar, som skapar mer hållbara affärsmodeller, både småskaliga och större företag. De stöttar jag gärna. Jag brukar försöka tänka att när man köper saker, är det lite som att rösta i ett val. Vi köper det vi tror på, och i slutändan är vår konsumtion också politik. Vi kan aktivt välja vad vi stöttar, och handla för den framtid vi vill ha.

Ni vet, de där glasögonen jag tidigare pratade om, de som ger en perspektiv som är svåra att koppla från när man väl har fått dem integrerat i sitt synfält – precis så är det. Jag försöker göra bra och medvetna val, utefter de förutsättningar och värderingar jag har. Det är tillräckligt hållbart mode, för mig.

Tack för att jag har fått äran att gästblogga hos er, GRUDE!
För den som vill se och läsa mer av det jag gör och skapar får ni gärna kika in min instagram där jag heter @warginna. Vi syns i flödet!

/Sanne Brännström
Warginna by Sanne

5 myter om att handla second hand

❌ ”Det finns inget för min stil”
Tvärtom! Utbudet är så stort att det rent logiskt sett borde vara mer rimligt att alla hittar nåt till just deras stil second hand än i fast fashion-butiker, där allt baseras på vad som är trendigt just nu.

❌ ”Det är ohygieniskt”.
Senäääälla! Tycker jämförelsen med att gå på restaurang och bo på hotell och liknande är fenomenal! Där sover man i lakan som tusentals andra har sovit i, och på restaurang äter man med bestick och ur tallrikar som minst lika många andra också har ätit från.

❌ ”Det luktar konstigt”
= Något är fel. Visste du att den där doften du är van vid när du köper sprillans nya kläder kommer från de många kemikalier som används vid tillverkning? Att begagnade kläder doftar annorlunda beror helt enkelt på att de kemikalierna sköljts bort i tvätten – vilket är mer hälsosamt.

❌ ”Det finns bara fast fashion-plagg och annat av låg kvalitet som går sönder direkt på begagnatmarknaden”
Absolut inte! Min garderob innehåller bland annat plagg som är över 50 år gamla och som håller än idag. Det om nåt skvallrar om bra kvalitet!

❌ ”Det är svårt”.
Det har nog aldrig varit enklare. Förutom fysiska butiker så har det aldrig varit mer lättillgängligt att handla begagnat online. Till och med Facebook har en sida för det och alla använder väl Facebook, eller? 🤷‍♀️

/Sanne Brännström

www.instagram.com/warginna
www.warginna.se

Inred hållbart med second hand! 🧡

Bara det senaste decenniet har vår konsumtion av möbler och hushållsartiklar ökat med hela 47% (Källa: Naturskyddsföreningen). Vi konsumerar inredning som aldrig förr. Men, inredning är ju så roligt! Och ett intresse även hos mig. Kan man göra det mer hållbart utan att göra avkall på sitt intresse? Svaret är att välja second hand, såklart! Visste du att det exempelvis går att köpa 13 återbrukade uppsättningar hemtextilier (matta, gardiner och soffkuddar) för samma klimatkostnad och kilo naturresurser som om du skulle köpa nytt en gång? Det säger en hel del. Här kommer mina bästa tips för att inreda mer hållbart med second hand:

🔸 Våga tänka utanför boxen! Gå in i en second hand-butik med öppna sinnen. Ibland dras man till ting som man aldrig har ägnat en tanke åt innan, och det är halva grejen! Att bli överraskad av sin egen smak. Våga blanda in mer sånt i ditt hem!

🔸 Sluta gå efter trender. Det här är vad som gjort störst skillnad för mig både vad gäller min klädstil och inredningsstil. Självklart påverkas alla undermedvetet av trender och vad som är modernt i detta nu, och såklart får man inspireras! MEN, det finns också en gräns för när hela ens stil och smak utgår från trender och därav också skapar begäret att hela tiden vilja förnya sitt hem (och sin garderob) och göra om. Att aktivt sluta gå efter vad som är trendigt, har gett mig frihet och trygghet i att hitta min personliga smak och stil.

🔸 Gör färgscheman (mentala färgscheman duger gott och väl, men det kan vara nyttigt att också skriva ner). Exempel: vår lägenhet i Moras vardagsrums färgskala går i gult-orange-rosa-brunt-rött, medan hallen i vår stuga i Tornedalen går i turkos-blå-grönt. När jag tittar på prylar till de rummen så utgår jag alltid från färgskalorna för att skapa enhet – men låser mig heller inte vid exakta kulörer. Det gör också att jag inte köper på mig onödiga prylar när jag väl går på second hand eller loppis.

🔸 Och på tal om att undvika onödiga köp…skapa en anteckningslista i mobilen med sånt du behöver, eller villhöver till hemmet. På så vis har du alltid med dig en vägvisare när du väl hamnar i second hand-djungeln. Då vet du vad du ska leta efter utefter dina behov och önskemål.

🔸 Ha visioner men stirra dig inte blind på detaljer! Exempel: du har en vision av hur du vill att ett bord ska se ut, men kan inte riktigt släppa den mentala bilden av EXAKT hur du vill att det ska se ut. Du hittar ett som nästan är identiskt med den bild du har av vad du vill ha, men någon detalj skiljer sig. Jag lovar att du kommer ångra dig om du inte köper, så köp! Våga nöja dig med bra nog.

🔸 Väldigt mycket går att klä om, måla om eller pynta. Jag har själv målat om allt från lampfötter till speglar och ramar. Och vår vardagsrumssoffa som vi haft i flera år är grå, vilket inte är någon personlig favoritfärg, MEN vi har fått den att passa in genom att pynta med en massa kuddar, filtar och plädar i färgsprakande kulörer. Nu smälter den in i stället för att skära sig mot de andra varma färgerna. Och nu kanske någon därute tänker “men jisses, varför köper du inte bara en ny soffa som du slipper anstränga dig så mycket för att tycka om?” Men visste ni att en ny soffa motsvarar 6 begagnade? (Källa: Naturskyddsföreningen). Den beräkningen baseras på miljöpåverkan, d.v.s koldioxidutsläpp och förbrukning av naturresurser.

/Sanne Brännström

www.instagram.com/warginna
www.warginna.se

10 anledningar till att handla second hand (för dig som inte redan är övertygad!)

🔸 Du gör moder jord en tjänst 🌱 Flygets miljöpåverkan har nog inte gått någon obemärkt förbi, men visste ni att klädindustrin släpper ut mer växthusgaser än flyget OCH sjöfarten ihop? Ångestfylld fakta, jag vet. Men här kan vi faktiskt göra skillnad genom att handla mindre nytt och istället välja mer second hand.

🔸 Du kan hitta unika, tidlösa plagg som definitivt inte går att finna i butik/hos massproduktionskedjorna! I min garderob hittar du bl.a en vintage-rodeojacka från Texas och en sherlingjacka med folkloremönster från 70-talets Polen. Nämn en nyproduktionskedja som säljer sånt, I’ll wait.

🔸 Enligt en undersökning av YouGov så skulle vi kunna spara 8100 liter rent vatten PER person (!) om gemene man köpte 1 kilo mindre nytt och 1 kilo mer second hand det kommande året. Det enda nyårslöftet du behöver!

🔸 Det finns nåt för alla. Jo, alla. Oavsett om du är ute efter en designerväska eller en kobralampa från 80-talet (gissa vilket av dem jag hade i min minneslista på tradera häromdagen? Spoiler alert: det sistnämnda).

🔸 Förutom miljön kan du bidra till social hållbarhet genom att stötta verksamheter (exempelvis Myrorna, Röda Korset, Stadsmissionen, Emmaus, Erikshjälpen) som skänker pengar till välgörenhet och utsatta områden och människor runt om i världen.

🔸 Varje secondhand-runda är som en liten skattjakt. Man vet aldrig vad man kan lyckas fynda, vare sig det är på nätet eller i fysiska butiker. Jag kan bli helt pirrig av bara tanken!

🔸 Trender kommer och går. När allt i butikerna mer eller mindre ser likadant ut, finner du inspiration och trender från världens alla hörn och tidsepoker i secondhand-butikerna.

🔸 Färre mikroplaster spolas ut i våra hav eftersom begagnade kläder släpper betydligt färre plastfiber vid tvätt än nya.

🔸…vilket också innebär att de innehåller färre kemikalier, då de redan tvättats bort (bättre för vår hälsa).

🔸 Du kan spara pengar 💰 Påfågelstolen från 70-talet som ni ser i bild köpte vi för 900 kronor. En ny idag kostar minst 5000!

/Sanne Brännström
@warginna

Min second hand-historia

Låt mig presentera klänningen som öppnade dörren till second hand för mig. Den är svart med små rosa stjärnor på, från 50- eller 60-talet, för den har nämligen burits av min finska mormor Helena. När jag tänker på min mormor så tänker jag på domherrar som lyser upp vinterbjörkarnas späda grenar, på makaronilaatikko (makaronilåda), paakkelsi (finska bakelser) och handskrivna julkort, trots att hennes svåra reumatism orsakat att hon knappt orkar hålla i en penna.

Jag var 13 år när jag för första gången fick kika igenom min mormors retrogarderob. Noggrant bläddrade jag bland plaggen, det var färg och mönster och nåt helt annat än vad jag var van vid att se i postorderkatalogerna mamma ibland lät oss önska plagg i. Gjorde ni också så? Man kryssade för de plagg man tyckte var fina, och mamma gick sedan igenom dem med en. Hade man tur kanske man fick beställa något, glesbygdsshopping.

Denna klänning fick följa med mig hem den dagen. Och den passar än idag, så den måste ha varit alldeles för stor på mig då. För jag är ju ingen ranglig 13-åring längre. 

Iförd denna klänning, tog jag faktiskt mitt allra första självporträtt med digitalkamera. Jag hade inget stativ, så jag placerade kameran på altanräcket och ställde in timern. Jag publicerade bilden på min dåvarande modeblogg och skrev ett inlägg om hur jag ”fått fria händer i mormors retrogarderob”. Jag minns det tydligt än idag. Modeintresset har funnits med mig hela livet och jag har alltid tyckt om att uttrycka mig genom min stil.

Sedan var jag fast. Mersmak är bara förnamnet och mamma introducerade mig till Röda Korsets second hand i Pajala. Kupan. Lite visste jag då att jag klivit in i en blivande passion, och nåt jag i framtiden skulle komma att vilja arbeta med själv, på olika sätt.
På den tiden pratades det inte om second hand kopplat till miljö så mycket. Inte på samma sätt som man gör idag, eller så var jag bara för liten för att förstå eller ta del av de diskussionerna.

Några år senare när jag gått ut gymnasiet och började tjäna mina egna pengar, så varvade jag att hänga i klädgalleriorna i Luleå, med att gå i secondhandbutiker när de hade öppet. Jag köpte väldigt mycket billiga fast fashion-kläder och hade inte en tanke om varifrån de kom, dess miljöpåverkan eller vem som har gjort dem. Visste ni att bara i Sverige köps i genomsnitt nästan 14 kilo nya kläder och textilier per person och år? (Källa: Naturskyddsföreningen). Och hur många gånger tror ni att vi använder våra nya plagg? Jo, mellan 7 och 9 gånger enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Vi behåller dem bara i cirka 2-2,5 år.

Omställningen till att välja second hand i första hand, och att aktivt ta avstånd från fast fashion skedde gradvis. Först var det frågan om miljöpåverkan som började få mig att haja till. Klädindustrin släpper exempelvis ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans (Källa: FN:s handelsorgan Unctad). Och ni vet hur det brukar vara, när man väl har fått på sig ett par glasögon som ger dig perspektiv, så är de svåra att ta av igen. Sen var det givetvis frågan om mänskliga rättigheter. Hur arbetsvillkoren ser ut för de textilarbetare som jobbar i de U-länder där den största produktionen går till. Det är undermåliga löner, farliga arbetsmiljöer och ofta även en fråga om barnarbete.

Idag handlar jag second hand i första hand och från varumärken jag genuint gillar i andra hand, allra helst småskaligt eller på andra sätt mer hållbart producerat. Jag är inte perfekt, men redan här vill jag reda ut något: vi behöver inte några få som lever perfekt, vi behöver en hel armé som aktivt tar ställning.

/Sanne Brännström
@warginna

Som skogens Dolly Parton, fast fotograf, formgivare och influencer

Jag heter inte Warginna, även om många som mejlar mig verkar tro det, hehe. 

Sanne Brännström är mitt namn. Warginna är mitt egna företag och varumärke, och kanske även mitt alter-ego? Vi kan säga så. När jag bytte mitt användarnamn på instagram för sisådär 7 år sedan, från mitt blygsamma sanneizabelle till @warginna så fanns det faktiskt folk som höjde på ögonbrynen. ”Wow, vad extra”, tänker jag att just de människorna tänkte, även om de inte sa det högt. Och precis det var min tanke! Det ska vara lite extra för att sticka ut. Jag har inga problem med mitt namn, men i hela mitt liv har folk tagit fel och stavat fel till mitt namn, även om jag heter nåt så enkelt som Sanne. S-A-N-N-E. Så när jag började satsa på fotandet ville jag skapa mig ett eget namn som fick folk att haja till. Och Warginna – det fastnar.

Jag kommer från Tornedalen. Det är en region som ligger precis vid finska gränsen. Vi har ett eget språk, meänkieli och en egen flagga – för vi är ett av Sveriges minoritetsfolk.
Jag är enormt stolt över mitt ursprung. Det har till stor del format mig till den jag är idag, med skogen bokstavligen runt husknuten och midnattssolens sken över barndomshemmet.

Jag växte upp i en liten by som heter Pello. Där bor cirka 160 personer. Som ni säkert kan lista ut, är det glesbygd och vackert i all sin enkelhet. Där bodde jag tills jag fyllde 19 år och tog studenten. Fast jag som barn sa att jag aldrig skulle flytta därifrån.

Men, vi alla vet nog att livet inte är svart eller vitt. Det är en hel skala av magiska färger, och jag träffade kärleken i en elitsatsande hockeyspelare vid namn Isak Pantzare, också från Tornedalen. Sedan vi flyttade ihop så har vi levt vad vi kallar för ett vagabondliv tillsammans med våra aktiva hundar Iwa och Izla. Vi flyttar runt dit hans hockey tar oss, men så fort hockeysäsongen är slut varje år så tar vi vårt pick och pack och åker norrut till stugan. Förra sommaren köpte vi ett klassiskt Per-Albin-torp med tillhörande ladugård och en gammal rökbastu, precis vid en liten sjö i byn Kuusijärvi 1,7 mil utanför Övertorneå. Det är vårt lilla paradis, med endast två bofasta människor i hela byn. Lagom lugnt, som ni hör.

Jag är en sån där jobbig jäkel, som folk alltid frågar ”men vad är det du jobbar med nu igen?”. Det finns ingen yrkestitel som sammanfattar alla de grejerna jag jobbar med, men ett fint ord jag brukar använda är multikreatör. Jag är fotograf, digital designer/grafisk formgivare och influencer inom det naturnära och hållbarhet i min instagramkanal. Jag driver också Re-Wild Creative Studio, tillsammans med min bästa vän Therese Lundin. Där jobbar vi med kommunikation, content och design mot naturnära företag, och event och kurser mot naturälskande privatpersoner. Utöver detta så är jag i uppstartsfasen av att öppna min egen webbshop med handplockade second hand- och vintageplagg, blandat med mina egna prints och småskaligt och ekologiskt producerade kläder med min design på. 
Naturen är, som ni också hör, kärnan i det mesta jag gör och jag intresserar mig väldigt mycket för detta med hållbarhet. Jag försöker aktivt göra hållbara val, utefter de förutsättningar och värderingar jag har, i mitt vardagsliv. Att välja second hand- och vintage i första hand, är ett av dem. Och det är just om detta underbara ämne jag kommer att skriva om här i Grude-bloggen denna vecka! Spänn fast säkerhetsbältena, för nu åker vi på en djupdykning i second hand- och återbrukets underbara värld!

/Sanne