Jokkmokksföretag tränade i cirkulär affärsutveckling

De fyra Jokkmokksföretagen Mathantverket i Vuollerim, Food by Jokkmokk, Peace & Quiet Hotel samt Jokkmokks Log har genomgått en pilot av workshopserien Bärkraftiga företag under våren 2022.

”Workshopserien är ett sätt att omsätta kunskap från två av våra pågående projekt, GRUDE-Green Rural Economy samt Develoop, i praktiken.” säger Amanda Mannervik, projektledare för InterregNord-projektet GRUDE på näringslivsbolaget Strukturum.

Under workshopserien har de deltagande företagen fått lära sig om cirkulär ekonomi och cirkulära affärsmodeller, jämställdhet som förutsättning för hållbarhet med mera. Parallellt med träffarna har företagsrepresentanterna själva jobbat aktivt med sin egen affärsutveckling.

Samtliga företag har inför workshopseriens start fått göra en resurskartläggning i sina egna företag, med hjälp av en extern expert, för att identifiera underutnyttjade resurser som kan ligga till grund för nya cirkulära affärer.

Ett exempel på konkret resultat av workshopserien är att ett företag som idag betalar för att göra sig av med en restprodukt har identifierat nya möjliga och lönsamma affärer av densamma och nu har påbörjat ett utvecklingsarbete för att realisera dessa affärer. I utvärderingen som gjordes framkom att samtliga deltagare skulle rekommendera workshopserien till andra företag.

Såhär tyckte deltagarna själva om sin medverkan i workshopserien:

”Nya idéer om samverkan, idéer om nya samarbeten och utveckling plus idéer om nya kunder och förpackningar!”

”Fått inblick och upptäckt hur vi kan utvecklas!”

”Modell vi kommer att jobba vidare med”

”Samverkan mellan företag är jätteviktigt”

”Positivt att fördjupa sitt lokala nätverk”


Symbios, Sveriges nya miljardindustri

Industriell symbios, att tjäna pengar på det andra slänger, är framtidens sätt att göra affärer i den cirkulära ekonomin. Utmaningarna under covid, kriget i Ukraina och klimatkrisen skapar brist på energi, vatten och material. Det gör den här metoden mer aktuell än någonsin. I boken Symbios visar Emma Dalväg och Tobias Jansson exempel på företag som går före och skapar lönsamma affärer av det som tidigare blivit över.

Symbios är den första boken på svenska om industriell symbios, hur avfall och överskott från ett
företag blir en resurs för ett annat företag. Med grund i forskning och erfarenheter från
verkligheten introducerar boken samtidens stora affär: att skapa affärer på allt det som blir över.
Industriell symbios hjälper oss att skapa en cirkulär ekonomi och ger både ekonomiska fördelar
och minskad belastning på miljön.
I danska Kalundborg samverkar tolv företag genom att utbyta överskott av vatten, energi och
material med varandra. Bland företagen finns några av Danmarks största industriföretag.
Tillsammans sparar de årligen 28 miljoner dollar, 3,5 miljoner ton dricksvatten och 635 000 ton
koldioxidutsläpp – en siffra som motsvarar 63 000 varv runt jorden i bil. Detta är ett av många
exempel i boken som visar att industriell symbios är lönsamt och händer här och nu.– Industriell symbios är en viktig del av den framtida cirkulära ekonomin där näringslivet skapar
värde inom planetens gränser, säger Emma Dalväg, affärsutvecklare på Coest och en av
författarna till boken Symbios.
Sotenäs kommun i Bohuslän är ett svenskt exempel som lyfts fram i boken. Med inspiration från
Kalundborg blir en stor mängd avfall och överskott idag nya resurser, allt från fiskrens och
processvatten till fiskeredskap och plast från havet. Resultatet gör det möjligt att spara 60000
ton koldioxidutsläpp per år och 164 miljoner kronor årligen i minskade avfallskostnader för
fiskberedningsnäringen, samtidigt som nya företag etableras och arbetstillfällen skapas.
– I den omtumlande tid vi lever i med pandemin, kriget i Ukraina och
andra geopolitiska utmaningar är boken Symbios ytterst aktuell.
Brutna leverantörskedjor och stigande priser på råvaror och energi gör
att samverkan i symbiosform är både logiskt och nödvändigt, säger
Tobias Jansson, expert på cirkulär ekonomi och en av författarna till
boken.
Industriell symbios är inspirerat av hur organismer i naturen samverkar på ömsesidigt
fördelaktiga sätt. Överfört till mänskliga industriella system handlar det om att skapa kopplingar
mellan företag och andra verksamheter som gör att avfall eller överskott från en verksamhet blir
resurser för en annan. Industriell symbios är ett kraftfullt verktyg för att snabbt minska vårt
resursanvändande, skapa ökad lönsamhet hos företag och utveckla näringslivet i våra
kommuner.
Boken Symbios – om hur avfall blir resurser i den cirkulära ekonomin släpptes i slutet av maj 2022. Det är en lättillgänglig introduktion till området som genom inspirerande exempel visar hur industriell symbios är ett skalbart koncept som existerar här och nu. Boken ger bakgrundsfakta och begrepp, och bidrar
med praktisk kunskap om vilka roller som kan ingå i en symbios, nycklar till en lyckad etablering
och möjliga affärsupplägg. Bland de industriella symbioser och företag som intervjuats för
boken finns Kalundborg Symbiosis, Sotenäs Symbioscenter, Lantmännen Agroetanol, Eon:s
framtidssatsning Ectogrid, Gårdsfisk och The Waste Transformers.

Kontakta författarna:
Emma Dalväg, Coest – emma (at) coest.se
Tobias Jansson, CircularEconomy.se – tobias(at)circulareconomy.se

Läs mer på bokensymbios.se

Hållbarhet ur ett perspektiv av renen – Del 3

I denna tredje och sista del av Jannie Staffanssons bloggserie om hållbarhet ur ett perspektiv av renen vill hon få oss att landa i helhetsbilden.

Så.

Tillbaks till hållbarhet då.

Jag frågar mig själv: Vad är det absolut viktigaste att ni läsare får med er?

Jag landar i: Helhetsbilden.

För att jag ska kunna se vad som är hållbart-  «Vad som är bäst för renen»- så måste jag vara väl informerad och ta beslut baserat på den bästa tillgängliga informationen, utan att låta drivas av pengar. Både klimatforskare och FNs klimatpanel säger att den kunskapen kommer från både forskning och urfolkskunskap.

Men hur gör jag då det? Det enkla sättet är att slaviskt följa de senaste forskarrönen för att utbilda mig. Lyssna på nyheterna från omvärlden för att se trådarna hur allt hänger samman. Att världen är gränslös. Sen kommer den svåra biten. Urfolkskunskapen. Vara observant på naturen. Hur hon mår, hur hon svarar. Lyssna till dem som lever sina dagar utomhus. Ställa frågor. Att själv ta sig ut. Du är en del av det gränslösa.

Nedtecknar vilken dag jag såg den första snösparven. När visade sälgen sin första knopp. Kom ihåg att plocka granskotten! På vissa platser kommer de senare. Under promenaden lägger jag märke till var jag kan hitta ytliga raka rötter. Gamla murkna träd, mycket vätska. Glöm inte att göra den där rotflaskan till saltet så det inte alltid klumpas ihop. Måste leta en ny plats för att hitta skohöet. Den förra har torkat igen och de tillhörande platsnamnen är nu avverkningar på. Hon har övergivit de platserna. Vilket straff till oss. Lukten av snömögel känner jag igen. Men hur smakar laven under frisk snö? Hur såg levern ut på den där matrenen jag tog och var höll tjädrarna till i fjol? Låter maten tysta munnen. Varför drömmer jag om älgen? När flyttade svanarna för två år sen? Hur många gånger snodde vinden igår? Omöjligt att navigera i skogen. Få nu se hur mycket vatten sjön har kvar. De säger att man kan spå i fiskens mage. Vet inte riktigt hur. Säkert är det en speciell fisk man får under året. Men det kan ju inte vara den första fisken på hösten, för den ska ju vattnet ha tillbaks. Den är inte vår.

Jag saltar varsamt ned köttet som sinom tid ska hängas att torka. Lägger det tätt tätt i tunnan. Trätunnor är bäst. Plast funkar. Men smaken her vika. Ingen luft får komma in, blir det mycket rum kvar i tunnan tar jag lungorna för att täcka. Annars mellangärdet. Båda lufttäta. Nere i Dalarna kan man torka på en gång efter saltningens månad. Men här i Jåhkkåmåhke röker man köttet först. Luften är mycket fuktigare. Kanske ändras också det en dag.

Urfolkskunskap är både informerande, praktiserande, observerande och svarande. Lika föränderlig som naturen. Det är ett och samma.


Att leva hållbart och att kunna ta hållbara beslut  Ä R   I N T E  E N K E L T

Men det är heller inte meningen.

För i ärlighetens namn- när har den enkla vägen i livet varit den bästa för alla?

Måste man ta beslut som är bästa för alla?
Jo. Det måste man. För vi svarar allt mot naturen. Valutan vi betalar med är oss själva. Vår självkänsla. Vårt inre mående.

Jag är övertygad om att så länge vi tar beslut- i allt vi gör- välinformerat. Baserat på både forskning och urfolkskunskap, med en förståelse för hur världen ser ut idag- så är vi på rätt väg.  

Till sist vill jag säga. Urfolks ungdomar- Följ spåren av de äldre, hjälp går att finna hos våra nu levande äldre. Visst finns det stunder var det känns som att vår kunskap fallit i glömska. Nog kan det vara så. Men kunskapen finns i i naturen. Hon har den kvar. Vi måste lära oss att lyssna pånytt.

Vad drömmer du.
Vars ger du tillbaka?



Bloggtext av Jannie Staffansson
Bilder: Privata

Hållbarhet ur ett perspektiv av renen – Del 2

Del två av tre i Jannie Staffanssons bloggserie för GRUDE-projektet.

När världens media rapporterar om hur hårt klimatförändringarna slår mot urfolken så är det ofta med orden : ”The most vulnerable”. ”De mest sårbara”. Det kan ibland låta som att urfolk är svaga. Att renen är hjälplös. Att det är därför är vi så utsatta.. och behöver hjälp. I mina ögon så handlar det om att media och andra inte förstår urfolkskunskap eller urfolkens världssyn.  Att vårat mående speglar naturens. När naturen är sjuk blir vi sjuka.

Men varken naturen, renen eller urfolk står handfallna inför ett förändrat klimat. Vi är specialister. Vi har lärt oss att överleva i områden som annars hade varit svåra för andra att leva i. Jag skulle inte ha samma chans som saemie att överleva i Amazonas regnskogar. Samma lilla chans skulle min vän Hindou från Mbroro folket i Chad ha här i Saepmi. Hon som är van vid öken och inte alls kan sy skor av renskinn. Jag som inte alls vet hur man hittar vatten med hjälp av en ko men kan läsa storm på stjärnorna. Urfolk har alltid anpassat sig. Men det som händer i dagens klimatförändring händer alldeles för snabbt för att vi kroppsligt ska kunna förändra våra inre eller yttre system i samma takt.

Vaja med kalv i snöigt landskap. Foto: Jannie Staffansson

Är det inte helt otroligt egentligen. Mitt i stormiga vintern kan man hitta ett så pass stort däggdjur som renen högt uppe på fjälltopparna. Ibland kommer jag på mig själv att tänka. ”Vad sjutton hittar de för mat där uppe”. Naturligt så hade renen önskat att få färdas från kust till kust under årets cykel. Spendera vintern nere i skogarna grävandes efter lav på marken och vid rikliga vindar kunna äta den hänglav som kastas ned åt henne. Om hon råkar bli kvar till fjälls om vintern så kommer hon gå från sten till sten som blottas av den hårda vind. Där knaprar hon i sig laven som vuxit på stenen. Jag tänker att det är det närmsta man kan komma att äta sten.

I vårt klimat finns det inte en uppsjö av en specifik växt, ört eller lav. Det finns inte överflöd. Det finns lite av flera. Så renen har blivit specialist på det- äta lite av flera. Hon kan äta en knopp av en växt, men lämnar stammen och bladen. En annan gillar hon rötterna på och ibland tar hon nästan hela växten. Men rycker aldrig upp rötterna. Vissa blommor smakar hon gärna och när svamparna kommer så är det fest. Hon äter lite här, äter lite där. Från 250 olika växter knaprar hon. Aldrig allt och vandrar alltid vidare. Slutar aldrig gå. Var hon betar göder hon marken. Hon bibehåller ett öppet landskap som andra dour trivs i. I hennes fotspår kommer fåglar, örter och andra väsen. Hon är en del av det ekosystem som hon själv är beroende av.

Det är vad vi kan lära oss av Renens hushållning. Vandra alltid vidare. Ät lite av allt. Ta aldrig rubbet. Bli aldrig helt och fullt inriktade på bara en art. Var en allätare, ät det som ingen annan äter. Nu tänker ni- men sa hon inte just att renen var en speciallist?

Jo. Det är hon. En speciallist inom hennes arealer- hon har lyckats utveckla sin kropp att leva i en miljö var det inte finns många andra djur som kan konkurrera med hennes kost. Eller är stora nog för att stöta bort henne från området. För att möjliggöra det så behöver hon frångå att vara en speciallist. Hon går över till att vara en finsmakare beroende på säsong och område.

Lite som de råd man får när man ska börja spara pengar i aktier. ”Sprid ut dina risker inom olika branscher”. Så gör också renen med sin kost året om.

Hon har så mycket att lära oss om hur man lever hållbart. Sunt. Och som en god medborgare.

Att leva sunt har också gjort att hon gör oss sunda.

Renens goda kosthållning har gjort att hennes muskler innehåller omega 3 fettsyror. Vilket varken nöt, fläsk, får eller kyckling har. Till och med renens blod är räddare av liv. Det innehåller mängder av c-vitamin, om man inte tillagar det. C-vitamin är viktigt att få i sig om man inte vill få sjukdomen skörbjugg. Att få i sig c-vitamin under sommarhalvåret är inte svårt. Det finns i mängder av växter. Men i ett landskap som täcks länge av snö så kan det bli en utmaning. Endel urfolk som lever i Sibirien är helt beroende av renens blod för att kunna överleva.

Att härma naturen gör oss till överlevare. Hållbara. Alltid i rörelse. Inte lämnandes spår. Men lämnar föda till andra som kommer efter oss.

Bloggtext av Jannie Staffansson, Jokkmokk
Foton: Jannie Staffansson

Snötäckt fjällandskap. Foto: Jannie Staffansson

Hållbarhet ur ett perspektiv av renen – Del 1

Jannie Staffansson i Jokkmokk skriver i denna bloggserie á tre delar om hållbarhet ur ett perspektiv av renen. Detta är den första delen.

I denna tid av klimatkris och den stora art-döden, så har det visat sig att urfolkens kunskap världen över är av väsentlig vikt. Det sa senast FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) när de släppte sin nyaste rapport om världens situation ur ett klimatperspektiv. Rapporten släpptes i februari i år och man kan kort säga att världens ledare inte lyckats med att ta till de kraftfulla åtgärder som behövs för att skydda livet på jorden.

För några år sedan gjorde Världsbanken en studie som visade att 80 % av världens biodiversitet ligger på urfolkens marker.. och urfolken utgör bara 5 % av världens alla människor. Jag skulle säga att urfolken har lyckats långt mycket bättre än världsledarna. Vad är det då som urfolken gjort annorlunda än storsamhället- om vi kallar icke- urfolk så. Jag tänkte att jag skulle försöka ge en liten lättare förklaring till urfolkskunskap och vår världssyn. Vad är det som gör renen till en sån viktig spelare i Arktis?

Men först ska jag presentera mig. Jannie Staffansson heter jag och bor i Forshällan vid Purkijaur med min livspartner och våra djur. Jag kommer inte härifrån utan jag är från Eajra (Idre) i södra Saepmie, Dalarna. Jag växte upp med renen nära i livet och lever fortfarande med den, fast nu här i Tuorpon sameby. Renen har präglat mig. Jag har sen liten fått höra meningen ”Vi gör det som är bäst för renen” från folk i samebyn. Renskötare, de äldre och andra samer som kanske inte direkt varit aktiva i renskötseln, men alla med samma mening. Vi gör det som är bäst för renen. Med den har jag vandrat livet.

Kanske det svåraste med den guidningen är att renen inte kan tala. Hon kan uttryckligen inte säga ja eller nej, eller vad annat hon behöver eller föredrar. Däremot kan hon kommunicera. Om du lär dig att lyssna. Att lära sig lyssna tar år, för en del ett helt liv. Det är svårt. En genväg är att fråga dem som är äldre om vad renen gillar, för de kanske har lärt sig att lyssna. Oftast berättar inte äldre samer på en gång svaret på din fråga. De kan visa, eller utmana dig att tänka själv via en berättelse om något annat eller en glimt i blicken. Som ett nyfiket barn blev jag ofta irriterad över hur svårt det Ibland var att få svar. Jag var ju fostrad i den svenska skolan var det alltid gavs rätt svar på frågor varje gång jag räckte upp min hand. Svaren glömde jag ofta snabbt bort och det sägs att man måste få det upprepat tre gånger för att man ska minnas. När jag tids nog listade ut svaren från min åemie aajjas (bortgångna farfar) läxor så behövde jag aldrig fråga igen. I den processen av tankeverksamhet så lärde jag mig också massa andra saker. Att vara observant, att fundera själv, att tänka och att se sammanhang. Att lyssna.

Bloggtext av Jannie Staffansson. Foton privata.

rhdr

Norra Sverige bubblar av cirkulär handlingskraft

Den 1 mars bjöd Cradlenet Norr in till en träff om vad som är på gång inom cirkulär ekonomi i norra Sverige. Och vi kunde snabbt konstatera att det är mycket! Bara under 2022 kommer flera nya satsningar leda till konkret och storskalig cirkulär omställning i norr.

Det görs enorma satsningar på grön industri i norra Sverige – och med dem kommer stora investeringar i infrastruktur och samhällsservice. Satsningar på elektrifiering, fossilfri produktion och cirkulära industriprocesser gör norra Sverige till en föregångare i klimatomställningen. Och det är inte bara industrin som är drivande. Det pågår också en mängd initiativ för cirkulär omställning för mindre företag, företag inom tjänstesektorn, inom kulturbranschen och offentlig sektor. Här följer ett axplock av exempel.

Renewcell: för en cirkulär modeindustri
Ett av företagen som bidrar till den cirkulära omställningen är Renewcell. Företagets kommunikationschef, Nora Eslander, var gäst hos Cradlenet och berättade om företagets ambitioner och aktuella satsningar. Renewcell är ett snabbt växande sustaintech-företag som har en process för att återvinna cellulosan i bomullstextil till en dissolving-massa, Circulose®, som används för att producera nya kläder. I sommar startar de världens största kemiska textilåtervinning i ett före detta pappersbruk på Ortviken i Sundsvall, en anläggning som drivs av 100% förnybar energi och har kapacitet att återvinna 120 000 ton textil varje år.

Modeindustrin, som den ser ut idag, har en stor negativ inverkan på klimatet. Nora exemplifierade med att det behövs 10 000 liter vatten för att producera ett par jeans, 35% av mikroplaster i haven kommer från polyesterkläder och bara 1% av alla kläder cirkuleras för att bli kläder på nytt. Det finns alltså stora klimatvinster med en cirkulär modeindustri. 

Renewcells fibermassa Circulose® har redan använts i kollektioner av globala varumärken som H&M och Levi’s – och efterfrågan ökar. Men, även om det finns extremt mycket textilavfall i världen, så är logistiken en utmaning. 

Det vanliga är att den som vill bli av med uttjänta kläder och textilier får betala för att någon ska ta hand om det, men Renewcell har istället valt att betala sina leverantörer för att på så sätt bygga en långsiktigt hållbar infrastruktur för sortering och insamling där de kan säkerställa en stabil tillgång till råmaterial av hög kvalitet.

För att få in tillräckligt stora volymer samarbetar företaget med insamlare som till exempel Beyond Retro och Myrorna och tar bland annat hjälp av företaget Sysav för sortering. Och enligt den cirkulära principen om att behålla värde så länge som möjligt, tar de bara emot kläder och textil som inte kan säljas eller användas på annat sätt än som råmaterial till återvinning.

Med den nya världsunika anläggningen i Sundsvall är Renewcell ett exempel på en grön industri som enligt Regeringen gör att norra Sverige kan ”bli ledande i den klimatomställning som är på gång i hela världen och inom alla sektorer”.

Kunskapslyft för cirkulär affärsutveckling
Men den cirkulära omställningen sker, som sagt, inte bara inom industrin. Över hela norra Sverige sker flera initiativ för att hjälpa små och medelstora företag att ställa om. Några satsningar riktar sig direkt till företag medan andra riktar sig till affärsrådgivare och företagsutvecklare. Detta är några aktuella projekt som presenterades av Cradlenet Norr:

CEBANS står för Circular Economy Business Accelerator Northern Sweden och drivs av företaget Esam tillsammans med North Sweden Cleantech och Umeå kommuns näringslivskontor. Inom ramen för projektet får både affärsutvecklare och företag coaching i att framtidssäkra företagen med hjälp av cirkulära affärsmodeller under ett års tid. Företag från hela norra Sverige är välkomna att anmäla sig genom att höra av sig till Esam, läs mer på https://esam.se/esam-tjanster/hallbarhetskommunikation/  

SVID driver projektet Response tillsammans med Region Jämtland Härjedalen och Södertälje Science Park för att ”stärka kapacitet och förmåga hos företag i att praktiskt utveckla egna cirkulära produkter, affärsmodeller och tjänster”. Projektet ska undersöka möjligheter med en digital plattform för cirkulär handel med restflöden i regionen samt erbjuda kompetenslyft där företag i regionen får expertkunskap om hållbara metoder och affärsmodeller baserat på cirkulär design. Kompetenslyftet startar under hösten 2022. https://svid.se/vad-vi-gor/projekt/response/mer-om-response/ 

Arena samisk näringslivsutveckling har startat en kunskapskampanj om samiskt företagande riktad till näringslivsfrämjare och finansiärer för att ”visa vägen i att skapa hållbarhet”. I en intervju med Utveckla Norrbotten säger projektledaren Erika Unnes så här:
– De traditionella näringarna har utvecklats i samklang med naturen. Vi lär oss att inte ta mer än vi behöver och att det ska finnas kvar till kommande generationer. Därför kan samiska värderingar och kunskap visa vägen i att skapa hållbarhet i den samhällsomvandling som sker på grund av klimatkrisen.Projektet kan följas på https://sv-se.facebook.com/valljeforetagsutveckling/ 

På näringslivsbolaget Strukturum i Jokkmokks kommun pågår en pilotomgång med en affärsutvecklingsserie för små- och medelstora företag med fokus på cirkulär affärsmodellering. Piloten kommer att vara klar och redovisas i maj.

I Östersunds kommun pågår en förstudie om hållbar tillväxt med fokus på att förstå kunskapsläget och behoven av stöd och rådgivning i den cirkulära omställningen hos företag inom besöks- och upplevelsenäringen. Även detta projekt kommer att redovisas under våren.

Cirkulär handel
Under 2022 ser också (minst) två kommersiella återbrukssatsningar dagens ljus: På Köpmangatan i centrala Härnösand öppnar under våren Re:Store Höga kusten, en galleria där allt som säljs är återbrukat, återanvänt eller hållbart producerat. I Boden kommer återbrukade produkter säljas i vanliga butiker från och med hösten genom en satsning där kommunen kommer att samla in återbrukade produkter och leverera ut till butiker där produkterna presenteras och säljs sida vid sida med nyproducerade varor.

Detta är bara några exempel av allt som händer inom cirkulär omställning i norra Sverige. Långt mycket mer är på gång och mycket har redan hunnit finnas på plats under lång tid. Cirkulär ekonomi håller sakta men säkert på att bli det nya normala och kanske har vi särskilt bra förutsättningar för cirkulär omställning just här i norr där vi har god tillgång på fossilfri energi, närhet till den natur som vi så innerligt vill bevara och djup kunskap om hur vi kan ta vara på våra resurser och leva i samklang med allt annat levande.

Cradlenet Norr är ett lokalt nätverk inom den nationella organisationen Cradlenet som arbetar för att accelerera omställningen till cirkulär ekonomi. Cradlenet Norr har digitala träffar ungefär fyra gånger per år och riktar sig till alla som är intresserade av cirkulär ekonomi i norra Sverige (ungefär norr om Gävle). Varje träff har ett särskilt tema och stor vikt läggs vid att mötas och utbyta erfarenheter med varandra. Vill du bli inbjuden till träffarna med Cradlenet Norr? Anmäl ditt intresse till sofia@cradlenet.se

Green Transition – Greennovation Camp 29/03/2022

GRUDE – Green Rural Economy är inne på sitt sista år och den 29e mars arrangeras projektets sjätte och sista digitala Greennovation Camp. Detta event bjuder på en spännande mix av talare som berättar om cirkulära affärsidéer, foodtech-lösningar för glesbygden, cirkulär affärsutveckling, regional utvecklingsstrategi, att leda cirkulära designprocesser – med mera! Eventet är digitalt och du får Zoom-länken när du registrerat dig (se länk nedan).
Scrolla ned för att läsa mer och ladda ned PDF-inbjudan:

FRÅGOR & KONTAKT
Amanda Mannervik, Strukturum näringslivsutveckling i Jokkmokk, amanda.mannervik@strukturum.se

SOCIALA MEDIER
Bli en del av vårt nätverk på Nordic Circular Arena: https:/nordic.hivebrite.com/topics/25225
Följ projektet på Facebook https:/ /www.facebook.com /grudeproject

…och våra regionala grupper!

GRUDE yhteisö LAPPI: https:/www.facebook.com/groups/191857642034080
GRUDE Nord-Norge: https:/www.facebook.com/groups/382740529310168
GRUDE Community Jokkmokk: https:/www.facebook.com/groups/grudejokkmokk

Härnösands Återbruksgalleria ”Re:Store Höga Kusten”

Projektet Härnösands Återbruksgalleria vill levandegöra Härnösands centrum igen och skapa arbetstillfällen med nya företag. Återbruk och cirkulär ekonomi kommer in med kunskapshöjning och medvetandegörande, i målet att bygga hela destinationen kring ett cirkulärt och hållbart tänk.

Linda Lundberg är projektledare för ”Härnösands återbruksgalleria” som drivs och finansieras av Härnösands kommun. Uppdraget kom från förvaltningschefen som jobbar på arbetslivsförvaltningen i kommunen, eftersom man såg en hög arbetslöshet. De hade tidigare åkt på studiebesök som resulterade i två projekt som grundar sig i att skapa arbetstillfällen, detta och ett annat som kallas för ”Stadsnära odling” där många utländska bönder är aktiva.

Ett av studiebesöken ledde till Eskilstuna och Re:Tuna återbruksgalleria där man blev inspirerad. Men till Härnösand valde man att vidareutvecklat konceptet mer till en galleria med gemensam kassa, ett marknadstorg och galleriapersonal bland annat.

Linda började jobba i mitten av mars 2021, då hade de redan gjort studiebesöken och en förstudie. Kommunen hade skrivit ett projektdirektiv, satt ihop styrgrupp och en arbetsgrupp och så fick Linda ta vid och ta fart. Tre år innan Linda började jobba med detta, ville hon starta en återbruksbutik själv. Hon som utbildad inredare använder gärna återbruk och naturmaterial bland annat. Det är viktigt för henne att man återbrukar möblerna, att man kan byta och göra om befintliga. ”Jag har jobbat mycket med återbruk inom mitt företagande.”

Genom sitt uppdrag i projektet har Linda fått insikt kring detta med avfallshantering och lagen – vad som händer och sker i återvinningscentralerna. Det är ett mycket bra jobb som kommunen gör som hon berättar att hon inte hade någon aning om.

Planen är att lyfta hantverkare, konstnärer och nya designers i denna galleria. Huvudmålet är såklart att minska arbetslöshet men även MINSKA sopberget. Att hjälpa till att skapa det cirkulära tänket för att skynda på omställningen.
Gallerian skapar fler arbetstillfällen, genererar nya företag, levandegöra centrum och framförallt – möjliggör levande handel. Detta gynnar sedan restauranger och handlare med mera. Vilket i sin tur ökar befolkningens psykiskt välmående genom att det blir fler aktiviteter som sker. Det stärker även Härnösand som besöksdestination, fler får upp ögonen för Härnösand och Höga Kusten!

”När vi skapar arbetstillfällen så lyfter vi individer och familjer genom social hållbarhet, och på så sätt sparar man pengar genom att de bidrar till samhället. Men framförallt får de en meningsfull sysselsättning som ökar välmående.”

Linda ser fördelar med att bo och verka i ett arktiskt glesbebyggt område ”Det är lättare att samverka. Närhet gör att saker blir enklare. Vi bor ju lite längre ifrån varann, men det behöver inte vara en nackdel. Att få ihop en galleria med alla verksamheter är inte så enkelt, men genom att skapa marknadstorget kan du stanna och lämna dina varor bara en gång i månaden. Det är livskvalité. Vi kan även producera hållbara varor på ett annat sätt än i större städer. Vi har en annan kunskap och förutsättningar.”

Många av de tjänster som de gör skulle inte kunna fungera i ett stort stadsområde. Till exempel att kommunen tar på sig att hämta upp möbler för återbruk, hos folk. De har valt att sätta gallerian lokalt och inte nära återvinningscentralen vilket är fullt görbart i ett litet samhälle. Linda jobbar även med att ta fram en service med upphämtning hos människor, och restaurerar det som går för att sen sälja det vidare.

Men samarbeten genom kommunen kan även vara knepiga, de får inte konkurrera med det befintliga näringslivet och man får kika på att utveckla olika tjänster i samarbete med de befintliga. Med Härnösands återbruksgalleria väljer man att även bygga webbshop för att hjälpa de små entreprenörerna vilket ger service. Man måste dock tänka ut hållbara fraktalternativ för att det ska bli möjligt. Så det gäller att se över hela ledet, ständigt.

Att gå genom arbetslivsförvaltningen som arbetsmarknadsåtgärd är fantastiskt enligt Linda. De skapar en modell som andra kommuner kan använda. Tanken är att man ska kunna knoppa av fler bolag så man kan kopiera till andra platser och andra kommuner.

”Jag ser framför mig att starta Re:Store Höga kusten på olika platser, länder. Men även i kvarter, att det sprider sig. Att man bygger återbrukskvarter. Det är en livsstil som ska expandera i hela destinationen. Att det är hållbart i alla aspekter. Jag brukar säga att den dagen Re:store Höga Kusten slår upp i Manhattan är jag ganska nöjd!”

Just nu fräschar de upp lokalerna nu genom att energieffektivisera elen bland annat. Genom dessa initiativ och hela återbruks-andan, önskar de inspirera till att bli fler i gallerian.

Under första kvartalet 2022 ser de fram emot att öppna upp portarna för Re:Store Höga Kusten och önskar alla välkomna!

Tack Linda Lundberg och Härnösand kommun för detta initiativ!
Läs mer på Facebook @restore Höga Kusten, Instagram @restorehk.se och på www.restorehk.se

Text av Leila Nutti och Amanda Mannervik, Strukturum Jokkmokk

Möt Moskosel Creative Lab!

I byn Moskosel i norra Sverige erbjuder Linda Remahl och Goncalo Rodrigues Marques en gemensam plats för konst, natur och boende.

I en tidigare skola på landsbygden med en fullstor sporthall på 800m2, över 20 st. rum som kan nyttjas som ateljéer eller lokaler för utställningar och kreativa kontor och med ytor för föreställningar. Lägg till en biosalong, ett black-box rum, en konstnärsdesignad bar för att nämna en några. Boendet består av 13 st. stugor i trä som residens på 35 500m2 mark som den gamla skolan står på. Allt för att förse dig med en grund att utforska och skapa dina egna oupptäckta möjligheter!

Goncalo Rodrigues Marques är ingenjör som studerade i England och är ursprungligen från Portugal. Linda Remahl är danskonstnär med en vision att skapa en plats för konstnärer där de kan leva och verka och där samarbeten kan förekomma. En plats där mötet står i centrum och nya idéer kan växa.

Goncalo och Linda träffades i England. De såg potentialen i att blanda olika konstdiscipliner och branscher. Detta inspirerade de att skapa en gemensam mötes- och arbetsplats. De började med att först försöka utveckla detta i England men Linda ville flytta tillbaka till Sverige, där hon har sitt ursprung. De bestämde att flytta till norra Sverige, Arvidsjaur kommun, där Linda har rötter.

År 2013 köpte de en liten byaskola i byn Lomträsk och började hålla workshops och residens. Det var först när de jobbade med ett spanskt företag, för att organisera en större internationell dansfestival, de var i behov av en större plats.

Då hyrde de en sporthall i närliggande byn Moskosel, som var en del av skolan som hade varit nedstängd i ett par år. De såg potentialen av skolan med så många olika rum och anläggningar. Direkt såg de att alla deras idéer om att skapa en branschöverskridande kulturell mötesplats skulle bli perfekta att tillämpa där.

Det har varit en ojämn resa. Vi, som ’utomstående’, kom till ett mindre samhälle med ett annorlunda synsätt i och med vårat projekt och det tog en del tid för idén att bli accepterad här. Det är inte bara kultur som vi gör, vi vill skapa ett nytt koncept av blandade discipliner där konst kan vara en katalysator för tillväxt. Konceptet är att låta människor samarbeta genom skapande och där de får arbeta för deras visioner tillsammans med oss. Vi tror på riktigt att vi tillsammans med andra kan utveckla en starkare multi-arena som täcker många områden med samma mål – tillväxt och utveckling av varje individs visioner. Det är ett hållbart koncept som på något sätt är svårt att sprida: Att arbeta tillsammans utan att vara beroende av varandra, istället vara något fördelaktigt för alla” säger Goncalo.

De har gjort detta initiativ sen 2019, och ser sig själva mellan den kulturella sektorn och företagssektorn. ”Det känns som att det är svårt när ett projekt kryssar i flera rutor. Det kan ofta vara väldigt förvirrande, det blir på något vis en gråzon som jag tror kommer bli ’normen’ i framtiden. Jag tror det är dags att börja något nytt, det är det som vi försöker uppnå här. Många påstår att de önskar innovation, dock involverar innovation att acceptera nya idéer och många är kanske inte redo att göra det.” fortsätter Goncalo.

De har inga finansiärer eller kulturellt stöd för driftskostnaderna för tillfället och driver stället i huvudsak privat, med tillfälliga projektstöd och genom att organisera aktiviteter. De önskar ha flera arbetande ateljéer här, där många personer kan arbeta tillsammans och på så vis bli en hub för skapande. ”Det är kul och så uppenbart, varje gång folk kommer upp hit så känner de sig inspirerade att skapa. De går från noll till åttio utan någon ansträngning, bara genom att se stället.” – Goncalo.

Vi tror att det är viktigt att ha en mötesplats här i Arvidsjaur, en kreativ miljö som man kan vara del av. För de som vill jobba på deras konstnärskap, testa nya idéer eller möta människor med andra färdigheter och kulturer. För barn och unga, som är vår framtid, att uppleva och se att man kan jobba inom det kreativa området och leva här i norra Sverige, i glesbygdsområden.” – Linda.

Linda och Goncalo drivs av passion och talar varmt om deras idé och vision.

Vi kan se människor som kommer hit till denna plats möta andra kreatörer som leder till andra projekt där samarbeten uppstår. Människor från hela världen har flyttat till norra Sverige. Det är bra att erkänna att våra handlingar har positiv effekt på regional utveckling. Vi känner oss väldigt glada över det, och vi behöver bara fortsätta vår resa.” – Goncalo. 

För tillfället är de flesta människorna som kommer till Moskosel Creative Lab konstnärer och kreatörer och de vill främst komma genom residens. De har många internationella, men även regionala konstnärer. De säger ”Det vore fantastisk att inspirera andra platser. Det är så många övergivna platser, så som stora skolor i glesbygdsområden, som skulle kunna bli et utrymme inte bara för kultur men även där konst, natur, hållbarhet och företagande enas. Problemet är att dessa typer av initiativ har inte ens ett namn än, att förklara det blir komplext.”

”Det finns stor kompetens i norra Sverige. Jag tror det är väldigt viktigt att vårda och bevara dessa kulturella kunskaper och färdigheter.” – Linda.

Vad Linda och Goncalo gör här skulle kunna användas som benchmarking på olika platser. Kulturen är vägen framåt för mental hälsa bland annat, även i mer avlägsna platser.

”Vi vill ha en plats där vi kan arbeta tillsammans, skapa synergier tillsammans. Och vi vill ha ett engagemang till att skapa en gemenskap inte bara för de inkommande individerna utan även för lokalbefolkningen.”  säger Goncalo.

”För vissa kanske vi är för avlägsna, så hur kan vi nå ut utan att behöva flyga överallt och resa så mycket? Hur kan vi genom att använda teknik bygga rum där vi kan ansluta till olika platser? Så som andra residens, universitet och kurser till exempel. Fantasin är den enda gränsen, på riktigt. Vi ser nu över hur vi kan bygga dessa rum, för då kan folk komma hit och få tillgång till så många gränslösa möjligheter.”– Linda

”Geografiskt, är vi kanske begränsade. Vi kan endast locka till oss x antal människor att stanna. Men med digitaliseringen är vi gränslösa. En kontakt mellan fysisk och digital verklighet, där båda kan fungera i synergi. En korrekt, ansvarsfull och hållbar balans. Vi har massor med idéer.” säger de.

Skillnaden mellan Moskosel Creative Lab och andra samarbetsutrymmen är att de är belägna där de är och att de erbjuder boende och sällskapsytor på plats.

”Vi strävar efter att kunna erbjuda en plats för konstnärer och kreatörer att använda utan kostnad. Där vi får finansiering från andra aktiviteter och där vi är beredda att betala folk att komma hit. En motsats till ett hotell. Att få folk att komma och skapa deras egna vision.”

När vi får en rundtur av den gamla skolan ser vi ett fantastiskt rum efter det andra och varje rum är unikt med dess egen känsla.

Vi kommer till ett gyllene rum, skapat som en dansstudio och Linda presenterar det. ”Det här är ett bra exempel av hur vi skulle vilja jobba: en konstnär ville skapa ett konstprojekt, och en del av denna idé var att skapa ett gyllene rum. Och vi sa ’Bra! Kom hit till oss och gör det på Moskosel Creative Lab’. Tillsammans med stöd från Region Norrbotten samfinansierade och stöttade vi detta projekt. Nu är det ett konstverk, som ett resultat av skapandet av denna gyllene dansstudio har det utvecklats till en plats som nu även kan användas av professionella dansare i regionen.”

Goncalo förklarar mer om idén med olika stämningar. ”Det vackra med dessa typer av kreativa utrymmen är att du kan byta rum och plats enligt ditt humör. Du kan sitta i en konstnärs installation för att jobba, vill du hellre ha något mer generellt, går du till kaféavdelningen. Om du söker något annat kan du gå till baren, sporthallen eller till samarbetsutrymmet. Så du kan enkelt byta. Det ger olika slags känslor.”

Linda tillägger: ”Olika personer och deras idéer, det är vad som inspirerar mig. För att inte begränsa det utan hålla det skiftande, det här är den upplevelse och resa som vi vill göra.”

”Jag vet inte varför många personer kämpar individuellt med att försöka att hitta lösningar för många hinder som skapandet medför. Varför kan vi inte hållbart växa tillsammans? Vi förstår att individualitet är väldigt viktigt, men det finns många svåra steg som kan bli utvecklade och delade baserat på tidigare arbete gjort av andra. Detta är vad vi försöker skapa i en fysisk plats. Att varje plats är unik och ger inspiration. Alla är välkomna att gå med och skapa!” – Goncalo

Moskosel Creative Lab är en äkta kreativ plats och du kan inte besöka det utan att känna dig inspirerad av energin som Linda och Goncalo har lagt i det. Det är innovativt, utvecklande, skiftande och inspirerande. Allt på samma gång. Ett riktigt gott exempel av hållbart sätt att kombinera olika sektorer och även visa kraften i samarbete!

Tack Linda och Goncalo!

Läs mer om Moskosel Creative Lab på www.northernsustainablefutures.com

Och @Moskosel Creative Lab på Facebook och @moskoselcreativelab på Instagram

Traditionellt samiskt fiske och förädling

Lena Viltok bor i Jokkmokk och kommer från en samisk familj som jobbar med duodji (traditionellt samiskt hantverk) och renskötsel men även fiske som försörjning. Traditionellt fiske är ett samiskt levnadsätt som har funnits länge, ett sätt att samla mat men även för ekonomi.  ”Det är en familjeverksamhet där vi arbetar tillsammans. Vi fiskar på ett flertal fjällnära platser, beroende på var renarna är för stunden.” 
Man använder små båtar och jobbar med nätfiske. De fiskar för eget behov, för mat till familjen, för att sälja, och förädla som en del av traditionell samisk matkultur. 
Arktiskt fiske betyder att fisken hålls naturligt kyld och där det är inte ska vara nödvändigt att ha en frys I närheten. Och när man fiskar röding är man beroende av det kalla vattnet. 


Samiskt levnadssätt är naturligt hållbart. ”Den traditionella kunskapen är att vi tar inte mer än vad vi behöver för att vi kommer tillbaka nästkommande år. Vi behöver land och vatten även för framtiden. Våra förfäder överanvände inte markerna och det är gör vi heller inte det. Kommande generationer behöver också mat.” 
De är inte länge och fiskar I varje sjö och flyttar naturligt med renen. På det sättet tar de även hand om fiskebeståndet, genom att fiska I olika sjöar.
Det traditionella samiska fisket är inte så vanligt idag som det var tidigare, när Lena växte upp. Men idag är det medvetenhet hög om lokalproducerad mat och hur hälsosam den arktiska fisken är. Hon ser att man även har en hög medvetenhet om fiskar som har levt ett gott naturligt liv, så kallat “glada fiskar”. 
För att förädla fisken så saltar Lena den, så som hon lärt sig att man gör enligt tradition. Oftast äter de den så själv, men ibland säljer de även saltad fisk. Och så kan man även röka fisken efter man saltat. Men det mesta av den fisken Lena och hennes familj säljer är färsk.

Det traditionella fisket är beroende av vädret och några av de problem som de möter är klimatförändringarna. I några av sjöarna ökar laxöringen på grund av de trivs I det varmare vattnen. “I en artikel som jag läste, stod det att rödingen kan försvinna och andra arter kommer ta över på grund av att vattnet håller på att bli varmare. Vi kan redan se förändringarna. Det är mer gädda och aborre.”
Lena och hennes familj fiskar även I dämda sjöar, och hon säger att de sjöarna blir större än normalt och har dåliga stränder med stora stenar. Sjöarna blir känsligare för vinden, på grund av storleken och deras onaturliga form. Det flyter ved som förstör näten och båtarna. “Den generation som var före vår var tvungen att vänja sig och så även vi. Det är betydligt mer jobb.” 
Det är väldigt få unga personer som fiskar idag I Lenas område. Kanske på grund av att vinsten är inte så stor på grund av de ökade kostnaderna, men även för det är ett hårt jobb.
En direkt effekt blir därmed att traditionell kunskap försvinner mer och mer, så som var man ska fiska, hur man tar hand om fisken och så vidare. Det är även svårt att fiska I områden där det inte finns elektricitet, jobbet blir svårare på en gång. “Vi behöver enkla lösningar eftersom vi flyttar omkring så mycket.”
Så som allt inom samisk traditionell kunskap: Det är lärande genom utförande. ”Du måste vara där. Lära dig platserna där du kan hitta fisken, lära dig fiskarnas beteenden, hur man handskas med båten, hur man ska bete sig I olika väder och så vidare. Du måste uppleva det. Det är svårare idag för att allting förändras. Till exempel är vädret oförusägbart på grund av klimatförändringarna. Vi dokumenterar inte heller riktigt. För att vi har inte en skrivartradition inom det samiska. Man berättar istället.”

“Vi måste förändra hur vi lever, och börja konsumera mindre! Om vi har detta tankesätt: Att vi kommer komma tillbaka och ska kunna använda planeten I framtiden och för kommande generationer, så som man har I det samiska tankesättet, kommer den att fortsätta ge oss tillbaka. Att den ekonomiska vinsten måste vara så lång som möjligt, inte så stor som möjligt, bör vara det viktigaste för oss alla!”