Blog (sv) Archives - Sida 2 av 4

Härnösands Återbruksgalleria ”Re:Store Höga Kusten”

Projektet Härnösands Återbruksgalleria vill levandegöra Härnösands centrum igen och skapa arbetstillfällen med nya företag. Återbruk och cirkulär ekonomi kommer in med kunskapshöjning och medvetandegörande, i målet att bygga hela destinationen kring ett cirkulärt och hållbart tänk.

Linda Lundberg är projektledare för ”Härnösands återbruksgalleria” som drivs och finansieras av Härnösands kommun. Uppdraget kom från förvaltningschefen som jobbar på arbetslivsförvaltningen i kommunen, eftersom man såg en hög arbetslöshet. De hade tidigare åkt på studiebesök som resulterade i två projekt som grundar sig i att skapa arbetstillfällen, detta och ett annat som kallas för ”Stadsnära odling” där många utländska bönder är aktiva.

Ett av studiebesöken ledde till Eskilstuna och Re:Tuna återbruksgalleria där man blev inspirerad. Men till Härnösand valde man att vidareutvecklat konceptet mer till en galleria med gemensam kassa, ett marknadstorg och galleriapersonal bland annat.

Linda började jobba i mitten av mars 2021, då hade de redan gjort studiebesöken och en förstudie. Kommunen hade skrivit ett projektdirektiv, satt ihop styrgrupp och en arbetsgrupp och så fick Linda ta vid och ta fart. Tre år innan Linda började jobba med detta, ville hon starta en återbruksbutik själv. Hon som utbildad inredare använder gärna återbruk och naturmaterial bland annat. Det är viktigt för henne att man återbrukar möblerna, att man kan byta och göra om befintliga. ”Jag har jobbat mycket med återbruk inom mitt företagande.”

Genom sitt uppdrag i projektet har Linda fått insikt kring detta med avfallshantering och lagen – vad som händer och sker i återvinningscentralerna. Det är ett mycket bra jobb som kommunen gör som hon berättar att hon inte hade någon aning om.

Planen är att lyfta hantverkare, konstnärer och nya designers i denna galleria. Huvudmålet är såklart att minska arbetslöshet men även MINSKA sopberget. Att hjälpa till att skapa det cirkulära tänket för att skynda på omställningen.
Gallerian skapar fler arbetstillfällen, genererar nya företag, levandegöra centrum och framförallt – möjliggör levande handel. Detta gynnar sedan restauranger och handlare med mera. Vilket i sin tur ökar befolkningens psykiskt välmående genom att det blir fler aktiviteter som sker. Det stärker även Härnösand som besöksdestination, fler får upp ögonen för Härnösand och Höga Kusten!

”När vi skapar arbetstillfällen så lyfter vi individer och familjer genom social hållbarhet, och på så sätt sparar man pengar genom att de bidrar till samhället. Men framförallt får de en meningsfull sysselsättning som ökar välmående.”

Linda ser fördelar med att bo och verka i ett arktiskt glesbebyggt område ”Det är lättare att samverka. Närhet gör att saker blir enklare. Vi bor ju lite längre ifrån varann, men det behöver inte vara en nackdel. Att få ihop en galleria med alla verksamheter är inte så enkelt, men genom att skapa marknadstorget kan du stanna och lämna dina varor bara en gång i månaden. Det är livskvalité. Vi kan även producera hållbara varor på ett annat sätt än i större städer. Vi har en annan kunskap och förutsättningar.”

Många av de tjänster som de gör skulle inte kunna fungera i ett stort stadsområde. Till exempel att kommunen tar på sig att hämta upp möbler för återbruk, hos folk. De har valt att sätta gallerian lokalt och inte nära återvinningscentralen vilket är fullt görbart i ett litet samhälle. Linda jobbar även med att ta fram en service med upphämtning hos människor, och restaurerar det som går för att sen sälja det vidare.

Men samarbeten genom kommunen kan även vara knepiga, de får inte konkurrera med det befintliga näringslivet och man får kika på att utveckla olika tjänster i samarbete med de befintliga. Med Härnösands återbruksgalleria väljer man att även bygga webbshop för att hjälpa de små entreprenörerna vilket ger service. Man måste dock tänka ut hållbara fraktalternativ för att det ska bli möjligt. Så det gäller att se över hela ledet, ständigt.

Att gå genom arbetslivsförvaltningen som arbetsmarknadsåtgärd är fantastiskt enligt Linda. De skapar en modell som andra kommuner kan använda. Tanken är att man ska kunna knoppa av fler bolag så man kan kopiera till andra platser och andra kommuner.

”Jag ser framför mig att starta Re:Store Höga kusten på olika platser, länder. Men även i kvarter, att det sprider sig. Att man bygger återbrukskvarter. Det är en livsstil som ska expandera i hela destinationen. Att det är hållbart i alla aspekter. Jag brukar säga att den dagen Re:store Höga Kusten slår upp i Manhattan är jag ganska nöjd!”

Just nu fräschar de upp lokalerna nu genom att energieffektivisera elen bland annat. Genom dessa initiativ och hela återbruks-andan, önskar de inspirera till att bli fler i gallerian.

Under första kvartalet 2022 ser de fram emot att öppna upp portarna för Re:Store Höga Kusten och önskar alla välkomna!

Tack Linda Lundberg och Härnösand kommun för detta initiativ!
Läs mer på Facebook @restore Höga Kusten, Instagram @restorehk.se och på www.restorehk.se

Text av Leila Nutti och Amanda Mannervik, Strukturum Jokkmokk

Möt Moskosel Creative Lab!

I byn Moskosel i norra Sverige erbjuder Linda Remahl och Goncalo Rodrigues Marques en gemensam plats för konst, natur och boende.

I en tidigare skola på landsbygden med en fullstor sporthall på 800m2, över 20 st. rum som kan nyttjas som ateljéer eller lokaler för utställningar och kreativa kontor och med ytor för föreställningar. Lägg till en biosalong, ett black-box rum, en konstnärsdesignad bar för att nämna en några. Boendet består av 13 st. stugor i trä som residens på 35 500m2 mark som den gamla skolan står på. Allt för att förse dig med en grund att utforska och skapa dina egna oupptäckta möjligheter!

Goncalo Rodrigues Marques är ingenjör som studerade i England och är ursprungligen från Portugal. Linda Remahl är danskonstnär med en vision att skapa en plats för konstnärer där de kan leva och verka och där samarbeten kan förekomma. En plats där mötet står i centrum och nya idéer kan växa.

Goncalo och Linda träffades i England. De såg potentialen i att blanda olika konstdiscipliner och branscher. Detta inspirerade de att skapa en gemensam mötes- och arbetsplats. De började med att först försöka utveckla detta i England men Linda ville flytta tillbaka till Sverige, där hon har sitt ursprung. De bestämde att flytta till norra Sverige, Arvidsjaur kommun, där Linda har rötter.

År 2013 köpte de en liten byaskola i byn Lomträsk och började hålla workshops och residens. Det var först när de jobbade med ett spanskt företag, för att organisera en större internationell dansfestival, de var i behov av en större plats.

Då hyrde de en sporthall i närliggande byn Moskosel, som var en del av skolan som hade varit nedstängd i ett par år. De såg potentialen av skolan med så många olika rum och anläggningar. Direkt såg de att alla deras idéer om att skapa en branschöverskridande kulturell mötesplats skulle bli perfekta att tillämpa där.

”Det har varit en ojämn resa. Vi, som ’utomstående’, kom till ett mindre samhälle med ett annorlunda synsätt i och med vårat projekt och det tog en del tid för idén att bli accepterad här. Det är inte bara kultur som vi gör, vi vill skapa ett nytt koncept av blandade discipliner där konst kan vara en katalysator för tillväxt. Konceptet är att låta människor samarbeta genom skapande och där de får arbeta för deras visioner tillsammans med oss. Vi tror på riktigt att vi tillsammans med andra kan utveckla en starkare multi-arena som täcker många områden med samma mål – tillväxt och utveckling av varje individs visioner. Det är ett hållbart koncept som på något sätt är svårt att sprida: Att arbeta tillsammans utan att vara beroende av varandra, istället vara något fördelaktigt för alla” säger Goncalo.

De har gjort detta initiativ sen 2019, och ser sig själva mellan den kulturella sektorn och företagssektorn. ”Det känns som att det är svårt när ett projekt kryssar i flera rutor. Det kan ofta vara väldigt förvirrande, det blir på något vis en gråzon som jag tror kommer bli ’normen’ i framtiden. Jag tror det är dags att börja något nytt, det är det som vi försöker uppnå här. Många påstår att de önskar innovation, dock involverar innovation att acceptera nya idéer och många är kanske inte redo att göra det.” fortsätter Goncalo.

De har inga finansiärer eller kulturellt stöd för driftskostnaderna för tillfället och driver stället i huvudsak privat, med tillfälliga projektstöd och genom att organisera aktiviteter. De önskar ha flera arbetande ateljéer här, där många personer kan arbeta tillsammans och på så vis bli en hub för skapande. ”Det är kul och så uppenbart, varje gång folk kommer upp hit så känner de sig inspirerade att skapa. De går från noll till åttio utan någon ansträngning, bara genom att se stället.” – Goncalo.

”Vi tror att det är viktigt att ha en mötesplats här i Arvidsjaur, en kreativ miljö som man kan vara del av. För de som vill jobba på deras konstnärskap, testa nya idéer eller möta människor med andra färdigheter och kulturer. För barn och unga, som är vår framtid, att uppleva och se att man kan jobba inom det kreativa området och leva här i norra Sverige, i glesbygdsområden.” – Linda.

Linda och Goncalo drivs av passion och talar varmt om deras idé och vision.

”Vi kan se människor som kommer hit till denna plats möta andra kreatörer som leder till andra projekt där samarbeten uppstår. Människor från hela världen har flyttat till norra Sverige. Det är bra att erkänna att våra handlingar har positiv effekt på regional utveckling. Vi känner oss väldigt glada över det, och vi behöver bara fortsätta vår resa.” – Goncalo.

För tillfället är de flesta människorna som kommer till Moskosel Creative Lab konstnärer och kreatörer och de vill främst komma genom residens. De har många internationella, men även regionala konstnärer. De säger ”Det vore fantastisk att inspirera andra platser. Det är så många övergivna platser, så som stora skolor i glesbygdsområden, som skulle kunna bli et utrymme inte bara för kultur men även där konst, natur, hållbarhet och företagande enas. Problemet är att dessa typer av initiativ har inte ens ett namn än, att förklara det blir komplext.”

”Det finns stor kompetens i norra Sverige. Jag tror det är väldigt viktigt att vårda och bevara dessa kulturella kunskaper och färdigheter.” – Linda.

Vad Linda och Goncalo gör här skulle kunna användas som benchmarking på olika platser. Kulturen är vägen framåt för mental hälsa bland annat, även i mer avlägsna platser.

”Vi vill ha en plats där vi kan arbeta tillsammans, skapa synergier tillsammans. Och vi vill ha ett engagemang till att skapa en gemenskap inte bara för de inkommande individerna utan även för lokalbefolkningen.” säger Goncalo.

”För vissa kanske vi är för avlägsna, så hur kan vi nå ut utan att behöva flyga överallt och resa så mycket? Hur kan vi genom att använda teknik bygga rum där vi kan ansluta till olika platser? Så som andra residens, universitet och kurser till exempel. Fantasin är den enda gränsen, på riktigt. Vi ser nu över hur vi kan bygga dessa rum, för då kan folk komma hit och få tillgång till så många gränslösa möjligheter.”– Linda

”Geografiskt, är vi kanske begränsade. Vi kan endast locka till oss x antal människor att stanna. Men med digitaliseringen är vi gränslösa. En kontakt mellan fysisk och digital verklighet, där båda kan fungera i synergi. En korrekt, ansvarsfull och hållbar balans. Vi har massor med idéer.” säger de.

Skillnaden mellan Moskosel Creative Lab och andra samarbetsutrymmen är att de är belägna där de är och att de erbjuder boende och sällskapsytor på plats.

”Vi strävar efter att kunna erbjuda en plats för konstnärer och kreatörer att använda utan kostnad. Där vi får finansiering från andra aktiviteter och där vi är beredda att betala folk att komma hit. En motsats till ett hotell. Att få folk att komma och skapa deras egna vision.”

När vi får en rundtur av den gamla skolan ser vi ett fantastiskt rum efter det andra och varje rum är unikt med dess egen känsla.

Vi kommer till ett gyllene rum, skapat som en dansstudio och Linda presenterar det. ”Det här är ett bra exempel av hur vi skulle vilja jobba: en konstnär ville skapa ett konstprojekt, och en del av denna idé var att skapa ett gyllene rum. Och vi sa ’Bra! Kom hit till oss och gör det på Moskosel Creative Lab’. Tillsammans med stöd från Region Norrbotten samfinansierade och stöttade vi detta projekt. Nu är det ett konstverk, som ett resultat av skapandet av denna gyllene dansstudio har det utvecklats till en plats som nu även kan användas av professionella dansare i regionen.”

Goncalo förklarar mer om idén med olika stämningar. ”Det vackra med dessa typer av kreativa utrymmen är att du kan byta rum och plats enligt ditt humör. Du kan sitta i en konstnärs installation för att jobba, vill du hellre ha något mer generellt, går du till kaféavdelningen. Om du söker något annat kan du gå till baren, sporthallen eller till samarbetsutrymmet. Så du kan enkelt byta. Det ger olika slags känslor.”

Linda tillägger: ”Olika personer och deras idéer, det är vad som inspirerar mig. För att inte begränsa det utan hålla det skiftande, det här är den upplevelse och resa som vi vill göra.”

”Jag vet inte varför många personer kämpar individuellt med att försöka att hitta lösningar för många hinder som skapandet medför. Varför kan vi inte hållbart växa tillsammans? Vi förstår att individualitet är väldigt viktigt, men det finns många svåra steg som kan bli utvecklade och delade baserat på tidigare arbete gjort av andra. Detta är vad vi försöker skapa i en fysisk plats. Att varje plats är unik och ger inspiration. Alla är välkomna att gå med och skapa!” – Goncalo

Moskosel Creative Lab är en äkta kreativ plats och du kan inte besöka det utan att känna dig inspirerad av energin som Linda och Goncalo har lagt i det. Det är innovativt, utvecklande, skiftande och inspirerande. Allt på samma gång. Ett riktigt gott exempel av hållbart sätt att kombinera olika sektorer och även visa kraften i samarbete!

Tack Linda och Goncalo!

Läs mer om Moskosel Creative Lab på www.northernsustainablefutures.com

Och @Moskosel Creative Lab på Facebook och @moskoselcreativelab på Instagram

Traditionellt samiskt fiske och förädling

Lena Viltok bor i Jokkmokk och kommer från en samisk familj som jobbar med duodji (traditionellt samiskt hantverk) och renskötsel men även fiske som försörjning. Traditionellt fiske är ett samiskt levnadsätt som har funnits länge, ett sätt att samla mat men även för ekonomi. ”Det är en familjeverksamhet där vi arbetar tillsammans. Vi fiskar på ett flertal fjällnära platser, beroende på var renarna är för stunden.”
Man använder små båtar och jobbar med nätfiske. De fiskar för eget behov, för mat till familjen, för att sälja, och förädla som en del av traditionell samisk matkultur.
Arktiskt fiske betyder att fisken hålls naturligt kyld och där det är inte ska vara nödvändigt att ha en frys I närheten. Och när man fiskar röding är man beroende av det kalla vattnet.

Samiskt levnadssätt är naturligt hållbart. ”Den traditionella kunskapen är att vi tar inte mer än vad vi behöver för att vi kommer tillbaka nästkommande år. Vi behöver land och vatten även för framtiden. Våra förfäder överanvände inte markerna och det är gör vi heller inte det. Kommande generationer behöver också mat.”
De är inte länge och fiskar I varje sjö och flyttar naturligt med renen. På det sättet tar de även hand om fiskebeståndet, genom att fiska I olika sjöar.
Det traditionella samiska fisket är inte så vanligt idag som det var tidigare, när Lena växte upp. Men idag är det medvetenhet hög om lokalproducerad mat och hur hälsosam den arktiska fisken är. Hon ser att man även har en hög medvetenhet om fiskar som har levt ett gott naturligt liv, så kallat “glada fiskar”.
För att förädla fisken så saltar Lena den, så som hon lärt sig att man gör enligt tradition. Oftast äter de den så själv, men ibland säljer de även saltad fisk. Och så kan man även röka fisken efter man saltat. Men det mesta av den fisken Lena och hennes familj säljer är färsk.

Det traditionella fisket är beroende av vädret och några av de problem som de möter är klimatförändringarna. I några av sjöarna ökar laxöringen på grund av de trivs I det varmare vattnen. “I en artikel som jag läste, stod det att rödingen kan försvinna och andra arter kommer ta över på grund av att vattnet håller på att bli varmare. Vi kan redan se förändringarna. Det är mer gädda och aborre.”
Lena och hennes familj fiskar även I dämda sjöar, och hon säger att de sjöarna blir större än normalt och har dåliga stränder med stora stenar. Sjöarna blir känsligare för vinden, på grund av storleken och deras onaturliga form. Det flyter ved som förstör näten och båtarna. “Den generation som var före vår var tvungen att vänja sig och så även vi. Det är betydligt mer jobb.”
Det är väldigt få unga personer som fiskar idag I Lenas område. Kanske på grund av att vinsten är inte så stor på grund av de ökade kostnaderna, men även för det är ett hårt jobb.
En direkt effekt blir därmed att traditionell kunskap försvinner mer och mer, så som var man ska fiska, hur man tar hand om fisken och så vidare. Det är även svårt att fiska I områden där det inte finns elektricitet, jobbet blir svårare på en gång. “Vi behöver enkla lösningar eftersom vi flyttar omkring så mycket.”
Så som allt inom samisk traditionell kunskap: Det är lärande genom utförande. ”Du måste vara där. Lära dig platserna där du kan hitta fisken, lära dig fiskarnas beteenden, hur man handskas med båten, hur man ska bete sig I olika väder och så vidare. Du måste uppleva det. Det är svårare idag för att allting förändras. Till exempel är vädret oförusägbart på grund av klimatförändringarna. Vi dokumenterar inte heller riktigt. För att vi har inte en skrivartradition inom det samiska. Man berättar istället.”

“Vi måste förändra hur vi lever, och börja konsumera mindre! Om vi har detta tankesätt: Att vi kommer komma tillbaka och ska kunna använda planeten I framtiden och för kommande generationer, så som man har I det samiska tankesättet, kommer den att fortsätta ge oss tillbaka. Att den ekonomiska vinsten måste vara så lång som möjligt, inte så stor som möjligt, bör vara det viktigaste för oss alla!”

I det samiska köket hänger allt samman

Att äta lokalt är att ta del av en plats, dess minnen och natur. Djur och växter som växer fritt blir fullproppade av nyttigheter. I byn Porjus strax norr om Polcirkeln möts smaker av samisk tradition och framtid på julbordet.

De höga granarna kastar långa skuggor över snön som ligger djup på vår gård i Porjus. Det är sjuttiotal och vi barn lever i en vintersaga. Minusgraderna gör kinderna röda och andedräkten syns mot den mörka vinterhimlen. Snö letar sig ned i skorna, den smälter i de hemstickade yllesockorna. Men det gör ingenting. Vi rumlar vidare och hunden skuttar glatt invid. Från hagen i skogskanten tittar några renkalvar intresserat på oss.

Julen närmar sig. Som för alla barn är julen en höjdpunkt för mig. Men i en samisk familj är december även en intensiv del av renskötselåret. Pappa försvinner allt som oftast i väg med snöskotern, en orange Ockelbo 300. Min familj har inte några tydliga jultraditioner från förr. ”Nå, inte var det något särskilt då”, säger de gamla. De har lämnat nomadlivet med renrajder och tältkåtor bakom sig. Laestadianismens hårt kristna lära som förbannat svulstigt julfirande börjar slappa taget. Vårt liv är en blandning av olika traditioner: Farmor gnolar på psalmer vid köksbordet medan hon syr nuvttahat, vinterskor av hårklädda renskinn. Vi barn går i svensk skola. När jag tar av mig min samiska mössa smälter jag in bland de andra eleverna. Jag vet vad en julafton kan erbjuda och räknar ner med adventskalendern.

Julafton är här. Släkten är samlad i vårt hus. Det sprakar i kakelugnen och bordet dukas med skinka, sill och annat som hör julen till. Men här finns också renkok, blodpalt och hembakt gáhkku, glödkaka. Det är ingen slump att den samiska maten dyker upp just nu. Det är tid för vinterns slakt och vi kokar det som bör ätas direkt. Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran fyller huset. Vi äter och pratar. Och väntar på tomten.

Nu är jag vuxen. Jag har min egen familj. Med åren har jag blivit alltmer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan hör ännu julbordet till men renkoket känns allt viktigare. Jag engagerar mig i hållbar mat genom Slow Food Sápmi. I det arbetet har jag skrivit matboken ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid”, den finns på svenska och engelska.

Jag tänker på att det som uppstår lokalt inte kan bli likadant någon annanstans. Att smaka på samisk mat är att smaka på mångtusenårig tradition, fantastiska råvaror och konsten att överleva just här. Det är så mycket mer än det vi stoppar i munnen. Att äta lokalt är att involvera sig i hur samhället och små organismer tillsammans skapar långsiktiga förutsättningar.

Samiska produkter prisas runt om i världen. Vår matproduktion skiljer sig från odling, uppfödning och det storskaliga. Här väljer växter och djur själva bästa platsen, det och Sápmis intensiva säsonger gör dem ovanligt fullproppade med nyttigheter. Renen är en finsmakare och köttets hälsosamma sammansättning – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av att den själv väljer vad den äter. De lavar och örter som växer här ger köttet karaktär. Råvaror som inte manipuleras ligger helt rätt i tiden. Man kan lära sig mycket av traditionsmaten. Nedärvda kunskaper sitter i handen, synen och smaken hos traditionsbärarna.

Här i Sápmi är luften en viktig resurs. Den är så ren att lavar kan växa och bli ett viktigt vinterbete. Vårvinterns torra kalla temperaturer ger möjlighet att lufttorka. Gurpi, lättrökta knyten av renfärs inslagna i renens nätfett utvecklar långsamt en utsökt smak och struktur utomhus. Rökning är en urgammal metod som både smaksätter och konserverar. Röken får sin karaktär av träden och jordmånen som har formats här under tusentals år.

Intresset för urfolks kunskaper ökar. Visste du att urfolken utgör fem procent av jordens befolkning? På de 25 procent av världens marker där urfolk bor finns 80 procent av den biologiska mångfalden, allt enligt Världsbanken. Allt hänger samman; mångfald i naturen är en förutsättning för mångfald i maten och vice versa. Lokal diversifierad matproduktion blir allt viktigare ur ett hållbarhetsperspektiv när mångfalden av insekter, växt- och djur nu minskar lavinartat. Låt oss ta hand om det vi har och den natur vi alla är en del av.

Jag önskar er en fin tid och en god jul.

Victoria Harnesk

Kokboksförfattare och samisk matprofil

Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök www.slowfoodsapmi.com.

Elbilspool i Jokkmokk

Den 9 november kl. 11.30-12.30 arrangerade Grude tillsammans med Move About ett lunchseminarium där information och presentation av ett förslag på elbilspool i Jokkmokk. Seminariet var digitalt och öppet för alla, ingen föranmälan krävdes.

Marknadsföringen skedde på Facebook innan och denna text bland annat fanns med på Facebook eventet:
”GRUDE projektet samordnar ett lunchseminarium med Move About för att utveckla mobilitetstjänster i Jokkmokk genom en intressekoll av att etablera en elbilspool.
Move About är ledande leverantör av elbilspool för företag och organisationer. Istället för att olika företag och privatpersoner äger fossilbilar som sedan står stilla, delar man på en elbilspool. Ett smart bokningssystem hjälper till att fördela bilarna för varje användare. Move About startade med 100% elbilar 2007, och kan leverera elbilspool både för staden och glesbygden. Kom och inspireras av hur morgondagens mobilitet kan se ut.”
Initiativet till att starta en elbilspool i Jokkmokk dök upp efter ett annat digitalt event arrangerat av Grude, som var under våren 2021 med fokus på mobilitetstjänster. Där deltog Jakob Hammarback och presenterade Move About som är en av de smidigaste och hållbara mobilitetslösningarna på marknaden. Intresset fanns att starta upp en elbilspool i Jokkmokk och detta är ett första steg med att försöka förverkliga den idén.

Transportsektorn släpper ut 33% av avgaserna och generellt står en bil parkerad 92% av tiden, men kräver fortfarande lika mycket resurser i form av tid och kostnader. En bil kostar ungefär i genomsnitt ca 4000 kr per hushåll i månaden och en poolbil (och gärna en sådan i form av elbil) ersätter ungefär 5-10 odelade bilar och bör vara ett attraktivt alternativt både för hushållets resurser men även för miljön.

Move About är ett företag som erbjuder uthyrning av elfordon genom ett medlemskap och prenumeration av mobilitetshubbar. Konceptet är användarvänligt och smidigt i form av en app där man kan se tillgänglighet och boka. Därefter kan man välja abonnemang utefter det behovet man har för stunden eller i längden. Användare kan välja privat eller tjänsteresa, något man fyller i det i appen. Man väljer dag och tid och får se i appen vilka fordon som är tillgängliga. Olika målgrupper kompletterar varandra, vilket gör att ju fler anslutna – desto bättre dynamik i form av olika fordon.
En mobilitetshub innebär flera olika sorters bilar för olika ändamål + eventuellt andra fordon så som elcyklar.

Lite siffror som Jakob tagit fram och presenterade:
I Jokkmokk tätort bor det 1235 personer i åldern 20-75 år och om 10% vill prenumerera på mobilitetshubb innebär det 25 bilar bara där. Jokkmokk har 79 st. företag med fler än 10 anställda och 635 st. företag med fler än 5 anställda, vilket också är potential för elbilar från en bilpool.

Move About har olika priser som går att anpassa för hushållets behov och det ingår alltid fria mil i priset. Även företag erbjuds olika priser vid medlemskap och är anpassningsbart i olika nivåer.
För den som har egen elbil, finns även möjligheten att man kan koppla upp sin egen bil till uthyrning via appen. Det funkar både för privatpersoner eller företag. Då ser man till att ha den tillgänglig för bokningar och får då 50% av vinsten.
För att starta Move Abouts elbilspool i Jokkmokk krävs ett behov av minst 2 st bilar, och de är villiga att utveckla och anpassa efter behov. Till exempel anpassa olika paket som passar olika behov som företag eller personer kan tänkas ha.

Läs mer om Move About och deras tjänster HÄR!
Är du intresserad av att stå på intresselistan för en elbilspool i Jokkmokk, eller vill du veta mer om detta? Skicka ett mail till Jakob Hammarback på Jakob.hammarback@moveabout.se

Tack Jakob och Move About!
Och stort tack till Cecilia Lundin för intresse att jobba vidare en elbilspool i Jokkmokk och planering inför detta seminariet, och Erika Unnes Omma för deltagande av planering inför seminariet!

Framtidsveckan i Jokkmokk v.40 2021

Inom GRUDE-projektet fick vi med oss ett antal aktörer för att genomföra en gemensam Framtidsvecka med aktiviteter under hela veckan på tema hållbarhet, vecka 40, 4-10e oktober. Det blev ett arrangemang liknande som förra året, då Framtidsveckan introducerades första gången i Jokkmokk.

Lapplands kommunalförbund sponsrade programmet för Framtidsveckan i Jokkmokk 2021 som såg ut så här:

Programmet spreds digitalt via i sociala medier, i GRUDE:s nyhetsbrev, på kommunens hemsida och i tidningen Jokkmokkscenen (Tack till Lapplands Lärcentra!).
Alla aktiviteterna genomfördes förutom två: Skogsutflykten och seminariet med Move About ställdes in. På grund av pandemin som rått och restriktionerna som just ändrats innan Framtidsveckan, så var det en del anpassade aktiviteter.

Inom GRUDE-projektet genomförde vi den digitala frukostträffen om Hållbar destinationsutveckling tillsammans med Cradlenet Norr.

Arrangörerna under veckan är nöjda och ser fram emot att fortsätta se Framtidsveckan i Jokkmokk så att det kan bli ett återkommande arrangemang med fler deltagande aktörer.
Kommentarer nedan från arrangörer under Framtidsveckan vittnar om att det varit ett uppskattat arrangemang som gett nya kontakter och perspektiv.

Under lördagen och söndagen arrangerade Kulturskolan öppet hus för hela familjen med tema ”Återbruk med konst och musik”.
”Kulturskolan gillar återbruk. Barnen tyckte att det var kul och var stolta över sina resultat. Vi fick också hjälp av ÅVC att samla in lite material, så en fortsatt samverkan att återanvända saker och trasiga instrument även utanför framtidsveckan ser vi fram emot.” Säger Cariola Rosdotter Eriksson, Kulturskolechef & Lärare på Kulturskolan

På ÅVC arrangerades en tävling, ”Sorteringskampen”, under hela veckan. Både vuxna och barn kunde delta och alla barnen fick pris.
”Vi hade ett 20 tal som genomförde sorteringstävlingen. De som provade uppfattade det som skojigt och lärorikt. Vi hade en sponsor, ICA, och tycker att vi tryckte ut information. Vi kommer säkert att köra nått liknande längre fram kommande år.” säger Magnus Vannar, renhållningsansvarig Jokkmokks kommun.

Ájtte Musei vänner sålde småskrifter på Ájtte museum och Jokkmokks kommunbibliotek. Inger Wågman sammanfattar:
”Under veckan ordnade vi bord med småskrifter till försäljning. Vi hade även information kring medlemskap, presentkort bland annat. Ájtte och kommunbiblioteket fick besök av oss i två timmar under torsdagen och fredagen.”

Det arrangerades fler aktiviteter under veckan som var uppskattade och besökta: Kulturföreningen Gamla apoteket hade återbrukskvällar, Midnattssolens trädgård bjöd in till en föreläsning om sitt arbete, Jokkmokks Riksteaterförening erbjöd hörlursvandringen ”Kartan över oss”, Helgmålsbön i Jokkmokks gamla kyrka samt förevisning av solcellssanläggning av Njannja.

TACK FÖR I ÅR ALLA INBLANDADE!

Finns det något hållbart mode?

…en fråga som har varit på tapeten väldigt mycket nu.
I denna nya gröna våg vi befinner oss mitt i är greenwashing ett vedertaget begrepp. Fast fashion-företag och modejättar klär ut sig i grön kostym för att rida på den gröna vågen. Det rullas ut stora reklamkampanjer för en kollektion med ekologisk bomull, medan resten av deras verksamhet handlar om att producera mängder av plagg så billigt som möjligt, så fort som möjligt. På bekostnad av klimatet och de som tillverkar plaggen under dåliga villkor, för undermålig lön i farliga arbetsmiljöer.

80% av ett plaggs miljöpåverkan sker vid produktion
Många drar kortet “men jag skänker mina plagg till välgörenhet när jag känner mig färdig med dem” som för att rättfärdiga sin stora konsumtion av fast fashion. Och visst är det bra att man skänker bort plagg istället för att slänga dem (Enligt Sveriges Radio så köper svensken i genomsnitt 15 kilo kläder per år, och skänker endast 3 kilo medan 8 kilo går rakt ner i soporna) men problemet här är 1. Den stora mängd nyproducerat som konsumeras och 2. Den korta tid det används innan de skänks (eller slängs) bort. För faktum kvarstår: 80% av ett plaggs totala miljöpåverkan uppstår vid produktion (källa: Naturvårdsverket).

Vi kommer aldrig att kunna shoppa oss ur klimatkrisen. Eller producera kläder för att rädda klimatet. Den bästa konsumtionen, är den som aldrig sker. Men vi vet nog alla att det inte fungerar så. Människan kommer aldrig att sluta konsumera helt, men vad vi däremot aktivt kan förändra är vad vi konsumerar och hur mycket vi konsumerar.

Reuse, reduce, recycle
De tre magiska R:en! Och det här är faktiskt en bra början om man vill bli en mer hållbar konsument. Att använda det man redan äger, och att utgå från den principen även vid de nya köp en gör: det ska användas många gånger om, helst tills det av ålder faller sönder och kan återvinnas. Men ja jag vet, livet ser inte alltid ut så, men kläder är till för att användas, och när du inte längre av olika skäl vill eller kan använda dem: DÅ skänker eller säljer du bort dem.

Det finns också något som jag vill och behöver understryka: det finns stora strukturella problem. Politiska beslut som behöver tas, affärsmodeller som behöver göras om, lagar och villkor som behöver ses över. Sådant som i det stora hela är svåra för individen att ensam påverka, men som med allt annat här i världen så vill jag tro att om vi är en hel armé som vill göra gott, som gör våra röster hörda, som röstar för en bättre värld och föregår med gott exempel i det vi kan utefter de förutsättningar vi har – så kommer det att skapa ringar på vattnet. Det finns många kvitton på det, hur vi tillsammans har reformerat.

Vad handlar “reduce” om då? Jo, om det ska jag berätta…

Second hand-mode, den goda konsumtionen…eller?
Reduce handlar om att minska sin konsumtion. Och även second hand kan bli till ett ohållbart konsumtionsmönster om man inte gör genomtänkta köp och köper en massa “nytt”, bara för att det (ofta) är billigare.

När jag skriver ofta så syftar jag främst på välgörenhetsorganisationer som Röda Korset, Stadsmissionen, Erikshjälpen osv där man kan köpa plagg för några ynka kronor, sedan finns givetvis second hand- och vintagebutiker där allt är handplockat och noggrant utvalt, inom speciella nischer, stilar, årtionden m.m. Jag kikar gärna in i bådadera, men märker att där jag gör mest genomtänkta köp – det är där det kostar mer. Pop Stockholm är en av mina absoluta favoritbutiker, härinne kan jag gå i timmar och titta runt, testa plagg och noggrant klämma och känna innan jag tar beslut. Hit är jag dessutom cirka 1 en gång om året och jag sparar gärna några slantar för att ha råd ifall jag hittar något jag verkligen vill ha.

När jag började övergå till att främst handla second hand så tog det ett tag att navigera i “köpa eller inte köpa”-träsket. Ja, det är bättre för miljön att konsumera second hand istället för nytt men det kan också bli en ond spiral om man inte ifrågasätter sitt konsumtionsmönster från första början. Gör man många ogenomtänkta köp som bara blir liggandes i garderoben, eller bara används någon enstaka gång, så är det ett varningstecken på att man bör se över sitt konsumtionsbeteende. Second hand eller ej. Den goda konsumtionen är alltid den genomtänkta.

Bör man aldrig köpa nytt?
Människan har en tendens att läsa allt svart på vitt. Vi vill ha enkla svar, gärna ja eller nej. Men jag gillar nyanser och att behålla flera tankar i huvudet samtidigt. Så även om jag står här och hejar på second hand i första hand, så betyder det inte att jag aldrig köper något nytt. För det gör jag. Men jag köper inte nytt som jag gjorde förr och jag tar aktivt avstånd från fast fashion.

Det finns företag som gör riktigt bra grejer, det är värt att understrykas. Företag som tar ansvar, som skapar mer hållbara affärsmodeller, både småskaliga och större företag. De stöttar jag gärna. Jag brukar försöka tänka att när man köper saker, är det lite som att rösta i ett val. Vi köper det vi tror på, och i slutändan är vår konsumtion också politik. Vi kan aktivt välja vad vi stöttar, och handla för den framtid vi vill ha.

Ni vet, de där glasögonen jag tidigare pratade om, de som ger en perspektiv som är svåra att koppla från när man väl har fått dem integrerat i sitt synfält – precis så är det. Jag försöker göra bra och medvetna val, utefter de förutsättningar och värderingar jag har. Det är tillräckligt hållbart mode, för mig.

Tack för att jag har fått äran att gästblogga hos er, GRUDE!
För den som vill se och läsa mer av det jag gör och skapar får ni gärna kika in min instagram där jag heter @warginna. Vi syns i flödet!

/Sanne Brännström
Warginna by Sanne

5 myter om att handla second hand

❌ ”Det finns inget för min stil”
Tvärtom! Utbudet är så stort att det rent logiskt sett borde vara mer rimligt att alla hittar nåt till just deras stil second hand än i fast fashion-butiker, där allt baseras på vad som är trendigt just nu.

❌ ”Det är ohygieniskt”.
Senäääälla! Tycker jämförelsen med att gå på restaurang och bo på hotell och liknande är fenomenal! Där sover man i lakan som tusentals andra har sovit i, och på restaurang äter man med bestick och ur tallrikar som minst lika många andra också har ätit från.

❌ ”Det luktar konstigt”
= Något är fel. Visste du att den där doften du är van vid när du köper sprillans nya kläder kommer från de många kemikalier som används vid tillverkning? Att begagnade kläder doftar annorlunda beror helt enkelt på att de kemikalierna sköljts bort i tvätten – vilket är mer hälsosamt.

❌ ”Det finns bara fast fashion-plagg och annat av låg kvalitet som går sönder direkt på begagnatmarknaden”
Absolut inte! Min garderob innehåller bland annat plagg som är över 50 år gamla och som håller än idag. Det om nåt skvallrar om bra kvalitet!

❌ ”Det är svårt”.
Det har nog aldrig varit enklare. Förutom fysiska butiker så har det aldrig varit mer lättillgängligt att handla begagnat online. Till och med Facebook har en sida för det och alla använder väl Facebook, eller? 🤷‍♀️

/Sanne Brännström

www.instagram.com/warginna
www.warginna.se

Inred hållbart med second hand! 🧡

Bara det senaste decenniet har vår konsumtion av möbler och hushållsartiklar ökat med hela 47% (Källa: Naturskyddsföreningen). Vi konsumerar inredning som aldrig förr. Men, inredning är ju så roligt! Och ett intresse även hos mig. Kan man göra det mer hållbart utan att göra avkall på sitt intresse? Svaret är att välja second hand, såklart! Visste du att det exempelvis går att köpa 13 återbrukade uppsättningar hemtextilier (matta, gardiner och soffkuddar) för samma klimatkostnad och kilo naturresurser som om du skulle köpa nytt en gång? Det säger en hel del. Här kommer mina bästa tips för att inreda mer hållbart med second hand:

🔸 Våga tänka utanför boxen! Gå in i en second hand-butik med öppna sinnen. Ibland dras man till ting som man aldrig har ägnat en tanke åt innan, och det är halva grejen! Att bli överraskad av sin egen smak. Våga blanda in mer sånt i ditt hem!

🔸 Sluta gå efter trender. Det här är vad som gjort störst skillnad för mig både vad gäller min klädstil och inredningsstil. Självklart påverkas alla undermedvetet av trender och vad som är modernt i detta nu, och såklart får man inspireras! MEN, det finns också en gräns för när hela ens stil och smak utgår från trender och därav också skapar begäret att hela tiden vilja förnya sitt hem (och sin garderob) och göra om. Att aktivt sluta gå efter vad som är trendigt, har gett mig frihet och trygghet i att hitta min personliga smak och stil.

🔸 Gör färgscheman (mentala färgscheman duger gott och väl, men det kan vara nyttigt att också skriva ner). Exempel: vår lägenhet i Moras vardagsrums färgskala går i gult-orange-rosa-brunt-rött, medan hallen i vår stuga i Tornedalen går i turkos-blå-grönt. När jag tittar på prylar till de rummen så utgår jag alltid från färgskalorna för att skapa enhet – men låser mig heller inte vid exakta kulörer. Det gör också att jag inte köper på mig onödiga prylar när jag väl går på second hand eller loppis.

🔸 Och på tal om att undvika onödiga köp…skapa en anteckningslista i mobilen med sånt du behöver, eller villhöver till hemmet. På så vis har du alltid med dig en vägvisare när du väl hamnar i second hand-djungeln. Då vet du vad du ska leta efter utefter dina behov och önskemål.

🔸 Ha visioner men stirra dig inte blind på detaljer! Exempel: du har en vision av hur du vill att ett bord ska se ut, men kan inte riktigt släppa den mentala bilden av EXAKT hur du vill att det ska se ut. Du hittar ett som nästan är identiskt med den bild du har av vad du vill ha, men någon detalj skiljer sig. Jag lovar att du kommer ångra dig om du inte köper, så köp! Våga nöja dig med bra nog.

🔸 Väldigt mycket går att klä om, måla om eller pynta. Jag har själv målat om allt från lampfötter till speglar och ramar. Och vår vardagsrumssoffa som vi haft i flera år är grå, vilket inte är någon personlig favoritfärg, MEN vi har fått den att passa in genom att pynta med en massa kuddar, filtar och plädar i färgsprakande kulörer. Nu smälter den in i stället för att skära sig mot de andra varma färgerna. Och nu kanske någon därute tänker “men jisses, varför köper du inte bara en ny soffa som du slipper anstränga dig så mycket för att tycka om?” Men visste ni att en ny soffa motsvarar 6 begagnade? (Källa: Naturskyddsföreningen). Den beräkningen baseras på miljöpåverkan, d.v.s koldioxidutsläpp och förbrukning av naturresurser.

/Sanne Brännström

www.instagram.com/warginna
www.warginna.se

10 anledningar till att handla second hand (för dig som inte redan är övertygad!)

🔸 Du gör moder jord en tjänst 🌱 Flygets miljöpåverkan har nog inte gått någon obemärkt förbi, men visste ni att klädindustrin släpper ut mer växthusgaser än flyget OCH sjöfarten ihop? Ångestfylld fakta, jag vet. Men här kan vi faktiskt göra skillnad genom att handla mindre nytt och istället välja mer second hand.

🔸 Du kan hitta unika, tidlösa plagg som definitivt inte går att finna i butik/hos massproduktionskedjorna! I min garderob hittar du bl.a en vintage-rodeojacka från Texas och en sherlingjacka med folkloremönster från 70-talets Polen. Nämn en nyproduktionskedja som säljer sånt, I’ll wait.

🔸 Enligt en undersökning av YouGov så skulle vi kunna spara 8100 liter rent vatten PER person (!) om gemene man köpte 1 kilo mindre nytt och 1 kilo mer second hand det kommande året. Det enda nyårslöftet du behöver!

🔸 Det finns nåt för alla. Jo, alla. Oavsett om du är ute efter en designerväska eller en kobralampa från 80-talet (gissa vilket av dem jag hade i min minneslista på tradera häromdagen? Spoiler alert: det sistnämnda).

🔸 Förutom miljön kan du bidra till social hållbarhet genom att stötta verksamheter (exempelvis Myrorna, Röda Korset, Stadsmissionen, Emmaus, Erikshjälpen) som skänker pengar till välgörenhet och utsatta områden och människor runt om i världen.

🔸 Varje secondhand-runda är som en liten skattjakt. Man vet aldrig vad man kan lyckas fynda, vare sig det är på nätet eller i fysiska butiker. Jag kan bli helt pirrig av bara tanken!

🔸 Trender kommer och går. När allt i butikerna mer eller mindre ser likadant ut, finner du inspiration och trender från världens alla hörn och tidsepoker i secondhand-butikerna.

🔸 Färre mikroplaster spolas ut i våra hav eftersom begagnade kläder släpper betydligt färre plastfiber vid tvätt än nya.

🔸…vilket också innebär att de innehåller färre kemikalier, då de redan tvättats bort (bättre för vår hälsa).

🔸 Du kan spara pengar 💰 Påfågelstolen från 70-talet som ni ser i bild köpte vi för 900 kronor. En ny idag kostar minst 5000!

/Sanne Brännström
@warginna