Kategori: Uncategorized

Som skogens Dolly Parton, fast fotograf, formgivare och influencer

Jag heter inte Warginna, även om många som mejlar mig verkar tro det, hehe. 

Sanne Brännström är mitt namn. Warginna är mitt egna företag och varumärke, och kanske även mitt alter-ego? Vi kan säga så. När jag bytte mitt användarnamn på instagram för sisådär 7 år sedan, från mitt blygsamma sanneizabelle till @warginna så fanns det faktiskt folk som höjde på ögonbrynen. ”Wow, vad extra”, tänker jag att just de människorna tänkte, även om de inte sa det högt. Och precis det var min tanke! Det ska vara lite extra för att sticka ut. Jag har inga problem med mitt namn, men i hela mitt liv har folk tagit fel och stavat fel till mitt namn, även om jag heter nåt så enkelt som Sanne. S-A-N-N-E. Så när jag började satsa på fotandet ville jag skapa mig ett eget namn som fick folk att haja till. Och Warginna – det fastnar.

Jag kommer från Tornedalen. Det är en region som ligger precis vid finska gränsen. Vi har ett eget språk, meänkieli och en egen flagga – för vi är ett av Sveriges minoritetsfolk.
Jag är enormt stolt över mitt ursprung. Det har till stor del format mig till den jag är idag, med skogen bokstavligen runt husknuten och midnattssolens sken över barndomshemmet.

Jag växte upp i en liten by som heter Pello. Där bor cirka 160 personer. Som ni säkert kan lista ut, är det glesbygd och vackert i all sin enkelhet. Där bodde jag tills jag fyllde 19 år och tog studenten. Fast jag som barn sa att jag aldrig skulle flytta därifrån.

Men, vi alla vet nog att livet inte är svart eller vitt. Det är en hel skala av magiska färger, och jag träffade kärleken i en elitsatsande hockeyspelare vid namn Isak Pantzare, också från Tornedalen. Sedan vi flyttade ihop så har vi levt vad vi kallar för ett vagabondliv tillsammans med våra aktiva hundar Iwa och Izla. Vi flyttar runt dit hans hockey tar oss, men så fort hockeysäsongen är slut varje år så tar vi vårt pick och pack och åker norrut till stugan. Förra sommaren köpte vi ett klassiskt Per-Albin-torp med tillhörande ladugård och en gammal rökbastu, precis vid en liten sjö i byn Kuusijärvi 1,7 mil utanför Övertorneå. Det är vårt lilla paradis, med endast två bofasta människor i hela byn. Lagom lugnt, som ni hör.

Jag är en sån där jobbig jäkel, som folk alltid frågar ”men vad är det du jobbar med nu igen?”. Det finns ingen yrkestitel som sammanfattar alla de grejerna jag jobbar med, men ett fint ord jag brukar använda är multikreatör. Jag är fotograf, digital designer/grafisk formgivare och influencer inom det naturnära och hållbarhet i min instagramkanal. Jag driver också Re-Wild Creative Studio, tillsammans med min bästa vän Therese Lundin. Där jobbar vi med kommunikation, content och design mot naturnära företag, och event och kurser mot naturälskande privatpersoner. Utöver detta så är jag i uppstartsfasen av att öppna min egen webbshop med handplockade second hand- och vintageplagg, blandat med mina egna prints och småskaligt och ekologiskt producerade kläder med min design på. 
Naturen är, som ni också hör, kärnan i det mesta jag gör och jag intresserar mig väldigt mycket för detta med hållbarhet. Jag försöker aktivt göra hållbara val, utefter de förutsättningar och värderingar jag har, i mitt vardagsliv. Att välja second hand- och vintage i första hand, är ett av dem. Och det är just om detta underbara ämne jag kommer att skriva om här i Grude-bloggen denna vecka! Spänn fast säkerhetsbältena, för nu åker vi på en djupdykning i second hand- och återbrukets underbara värld!

/Sanne

JOKKMOKKS FÖRSTA VELOMOBIL FINNS I KÅSKATS

”Det är roligt att köra en velomobil – alla blir så glada när de ser dig!” säger Kristien och berättar att det är ungefär samma när man kör hundspann, alla bara ler och vinkar eller ger tummen upp.

Olav Bosma och Kristien Kappers bor i Kåskats, mellan Jokkmokk och Vuollerim, där de driver turistföretaget Frosty Trails, som jobbar med naturupplevelser. De har 30 slädhundar i företaget och har gäster från första december till mitten av april.

Olav arbetar för tillfället även som friluftssamordnare med att ta fram en Friluftsplan för Jokkmokks kommun. Kristien jobbar som slöjdlärare för Kulturskolan och är även aktiv i föreningslivet. Som ordförande i Jokkmokks Röda Korset är hon bland annat aktiv i secondhandbutiken ”Kupan”. Sedan är hon också aktiv i Naturskyddsföreningen.

Det var tack vare Framtidsveckan i Jokkmokk och Urpo Taskinens föreläsning som Naturskyddsföreningen ordnade som paret på allvar fick upp ögonen för velomobilen som transportmedel. Det var dock inte första gången de hörde talas om velomobiler. Redan 2014 på Skördemarknaden i Boden testkörde Kristien en och pratade redan då om att det hade varit roligt att ha en själv.

”Det roliga är att jag inte skulle kalla mig för cyklist egentligen” säger Olav. De flyttade till Jokkmokk från Nederländerna och där är det cykel som gäller när man vill ta sig någonstans. ”De flesta nederländare äger minst 2 cyklar, en gammal som man tar till stan (där den lätt kan bli stulen) och en fin som man använder för att ta sig till jobbet eller som man cyklar med på helgen. Det är alltså väldigt vanligt att använda cykel som transportmedel. ”Vi hade även tänkt att fortsätta cykla när vi flyttade till Kåskats, men avståndet var egentligen för långt för en vanlig cykel, även om man skulle ha en elmotor”.

Nu har de alltså köpt en egen velomobil. ”En ny velomobil är ganska dyr, så vi köpte vår första velomobil begagnad, det är ett bra sätt att börja med det. Ungefär som med skoter.”

En velomobil är en cykel med tre hjul och ett skal, som gör att den är aerodynamisk. Den påverkas inte av motvind, och på platt underlag kan den gå upp till 40-60 kilometer i timmen. Kristien beskriver att det går betydligt långsammare för dem eftersom det är ganska kuperat i omgivningarna. In till Jokkmokk tar det ca 40 minuter, men 60 minuter tillbaka (”Kåskats ligger ganska högt har vi märkt”) och till Vuollerim tar det 28 minuter fram, men 56 minuter tillbaka. Olav berättar att det skulle gå att montera en liten elmotor på velomobilen om man vill att det ska gå lättare uppför, men de har inte bestämd om de ska göra det. ”Vi ska testa lite mer till nästa sommar, vi får se. Man har som bara fördel när det går uppför, nedför kommer man lätt upp i 50 km/t i alla fall.”

För Kristien och Olav är planen att använda velomobilen som pendelfordon under barmarkssäsongen, både till jobbet i Jokkmokk och för att handla i Vuollerim. ”Vi kommer alltid att ha en bil, det behövs när man bor som vi gör. Men vi kommer att använda velomobilen så mycket det går.”

Fördelarna med velomobilen är många tycker de. Först och främst är det roligt. Sedan slipper man gå på gymmet, och det är bra mycket billigare än att ha en andra bil. ”Att byta däck går på 1000 spänn för en velomobil. Det är 10 gånger billigare än på vår VW Transporter!” Sedan drivs den av muskelkraft så någon kostnad på drivmedel finns det inte. Vi skulle vilja upptäcka Sverige på våra semestrar också, och då blir en velomobil som perfekt, man går lagom fort och det är lätt att få kontakt med människor och prata en stund” säger Kristien. Ja, paret funderar redan på att skaffa sig en till velomobil, så at de har var sin. Och inte minst, så finns det miljöfördelar också med en velomobil mot en bil.

Olav berättar att det passar just dem ganska bra med en velomobil som pendelfordon, men att det kanske inte passar alla. ”Man får helt enkelt tänka igenom sitt transportbehov som familj. Vad är det man gör på en vecka och vilka avstånd behöver man ta sig? Just för oss har vi lagom avstånd och bra väglag till båda Jokkmokk och Vuollerim. Bor man i själva tätorten så skulle en vanlig cykel passa, och det är bra mycket billigare än en velomobil. Bor man på kanske upp till en mil till jobbet, så skulle det fungera med el cykel. Om man nu inte vill sätta sig i bilen, som jag själv tycker är ganska tråkigt.”

”Även om väg 97 lämpar sig bra till cykling på sommaren, är det mycket som kan förbättras för cyklister i vår kommun” säger Kristien. ”Jag skulle vilja se fler cykelvägar så att det blir säkrare för till exempel barn att cykla till skolan.” Kanske går det att bygga ut kommunens befintliga cykelvägar?

”Sedan kan man också tänka på utvecklingen av turism.” tillägger Olav. Cykling har blivit väldigt populärt på de senaste år, och våra skogsvägar lämpar sig bra till en gren som kallas för ”gravel biking”. Destination Jokkmokk jobbar redan med konceptet. ”Och tänk på att cykelvägar är ett bra sätt att tillgängliggöra naturen för dem som går med barnvagn, rullator eller rullstol också!”

TACK för samtalet Olav och Kristien och hoppas ni får många fina turer i velomobilen – och att fler hittar cykelinspiration!

På exempelvis Arctic Bikelife finns mer cykelinspiration och tips på rutter runt Jokkmokk.

Här kan du se Urpo Taskinens inspirerande film ”Arktisk Velonaut” som fångade Olav och Kristien:

Framtidsveckan i Jokkmokk v.40 2020

Inom GRUDE-projektet fick vi med oss ett antal aktörer för att genomföra en gemensam Framtidsvecka med aktiviteter på tema hållbarhet under vecka 40 (28e september till 4e oktober) i år.

Veckan tjuvstartade redan fredagen innan med webbinariet ”Skogen, stillheten och dess värde” som vi arrangerade tillsammans med Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.
Lapplands kommunalförbund sponsrade programmet för Framtidsveckan i Jokkmokk 2020 som såg ut såhär:

Programmet spreds digitalt, i sociala medier, GRUDE:s nyhetsbrev, på kommunens hemsida och på stora gatupratare på byn (tack Jokkmokks kommun som fixade detta!). Som ni ser så var flera arrangörer tvungna att göra sista-minuten-ändringar eftersom smittotalen i Jokkmokk ökat veckan innan Framtidsveckan. De flesta hade dock redan anpassat sina evenemang efter rådande läge (genom att exempelvis vara utomhus, ha få deltagare eller köra digitalt). Även bokvikningen på biblioteket blev inställd. Personalen erbjöd istället kitt och tips via Youtube som även detta gav resultat och en del skickade även in bilder på sina återbrukade bokkonstverk.

Inom GRUDE-projektet arrangerade vi den digitala workshopen Delningsekonomi – äg mindre, få tillgång till mer, som du kan läsa mer om här (och se en inspelning av föreläsarna).

Vi passade även på att delta i några av de andra fina arrangemang som gjordes under veckan.
Christel följde med på Plockenad* och berättar såhär: ”Det kom från början, två nyinflyttade personer till starten, tillsammans med sin hund, Rickard från projektet delade ut påsar och engångshandskar. De gick iväg själva och var sedan med på gruppbilden till facebookgruppen, Plockenader i Jokkmokks Kommun. Ett annat gäng som deltog började att plocka skräp runt skolområdet och efter bara 10 minuter hade en del redan fyllt sina påsar! Vi konstaterade att det finns mycket skräp att plocka, tack alla som var med! Fortsätt gärna plocka skräp och sluta framförallt att skräpa ner!” Initiativet ”Plockenader i Jokkmokks kommun” förtjänar ett eget inlägg.

Deltagare på skräpplockarpromenad – plockenad!
Nyinflyttad familj tog del av utställning och enkät om ”Besöksnäringen, då, nu, imorgon”


Både Amanda och Christel besökte utställningen Besöksnäringen – då, nu, imorgon och fick även sällskap av två nyinflyttade personer, som också valde att genomföra tipsrundan. Imponerande att få läsa att besöksnäringen i vår kommun omsätter närmare 300 årsarbeten, värt att lyfta! Utställningen var tänkt att ge medborgare en inblick och kunskap om vad besöksnäringen ger Jokkmokks kommun totalt sett. Lyfta besöksnäringen som en den hållbara bransch som det till stor del redan är. Tanken var också att få fler att förstå vikten av besöksnäringens utveckling och framtid och att vi alla som bor och verkar i Jokkmokk är en del av den!

Vi genomförde lärorik tipsrunda och skräpplockning (också en sorts plockenad!) arrangerat av ÅVC i det fina skogsområdet utanför deras anläggning.


Under torsdagen kunde man vara med om en GPS-programmerad ljudpromenad utomhus, teatern ”Kartan över oss”. Den krävde att man hade en smartphone med tillhörande lurar eller bra ljud samt internet och GPS. Intressanta frågeställningar där du själv avgjorde åt vilket håll det bar iväg beroende på hur du svarade. ”Det var en annorlunda upplevelse som kanske kommer att vara lite banbrytande när det gäller digital kultur” säger Christel.

Digital teatervandring om framtiden i byn.
Urpo Taskinen cyklade från Vittangi till Jokkmokk i sin velociped för att prata om varför han bytte bilen mot velociped. Se dokumentärfilmen ”Arktisk velonaut” som visades under Framtidsveckan här.

Ett mycket uppskattat och välbesökt arrangemang på Biblioteket var Klädbytarveckan som var ett initiativ av Naturskyddsföreningen i samverkan med Röda korset. Enligt bibliotekspersonalen som var på plats under veckan så byttes det mycket kläder. Initiativet var så uppskattat att man avsåg att fortsätta även kommande vecka men fick, på grund av av nya direktiv kring spridningen av Covid-19, backa på detta men är beredda att köra igen vid ett senare tillfälle. Även bokbytarveckan slog väl ut och många böcker bytte ägare.

Kommentarer från arrangörer och deltagare under Framtidsveckan vittnar om att det varit ett uppskattat arrangemang som gett nya kontakter och perspektiv.

TACK FÖR I ÅR ALLA INBLANDADE!

* Plockenad – att gå en promenad och plocka skräp. Att jämställa med initiativet Plogga, jogga och plocka skräp.

Webbinarium: Skogen, stillheten och dess värde

Den 25e september 2020 samarrangerade vi tillsammans med Naturskyddsföreningen i Jokkmokk webbinariet Skogen, stillheten och dess värde. Vår ingång i programmet var utifrån det som vi inom projektet kallar för en ”smart, hållbar arktisk livsstil” och hur skogen och platsen vi lever på kan vara en katalysator för kreativitet och entreprenörskap.

Såhär såg dagens talarlista ut:
– Louise Karlberg, Svenska Naturskyddsföreningen: ”Vad gör Svenska Natur-skyddsföreningen globalt och nationellt?”
– Gunilla Johansson, LTU: ”Naturen och skogen för att främja hälsa”.
– Per Angelstam, SLU/Mittuniversitetet: ”Fjällskogen som värd för EU:s sista intakta skogslandskap”.
– Fréderic Forsmark, Länsstyrelsen: ”Reservatsbildning och höga naturvärden”.
– Amanda Mannervik, GRUDE-projektet, Strukturum: ”Skogens betydelse för kreativitet och hållbart entreprenörskap.”

Lars-Ture Lindholm från Naturskyddsföreningen i Jokkmokk var moderator för dagen.

Med oss hade vi två exempel på entreprenörer som använder skogen och platsen i sitt erbjudande. Gonçalo Marques, en av grundarna till Northern Sustainable Futures och Creative Art Lab i Moskosel var den ena. Gonçalo berättade hur de arbetar med värderingar som är hämtade från naturen och hur platsen är viktig för den mötesplats som de jobbar med att skapa.

Entreprenörerna Caroline Palm och Liselotte Norén från Jobba Smart berättade hur de använder Skogsbad och naturen när de jobbar med arbetsplatser som vill jobba smartare.

Se webbinariet i sin helhet här.